Jag och en klasskompis var urless på att plugga franska på gymnasiet, så vi bestämde oss för att bränna franskaböckerna när vi var färdiga för året. Sagt och gjort, vi gick ner till parken vid Gamla kyrkan och tände på dem. Men det småregnade och böckerna ville inte alls börja brinna. Dessutom kom det folk, så vi avbröt hela grejen och gick skamfulla med halvbrunna böcker tillbaka till skolan (Wargen).
Märit Aronsson
Vi brukade cykla från Ås till stan för att gå på fest eller se konserter, det var innan vi hade körkort eller kom in på krogen. Sector sex, Baby sitters, Pearl band och Mysbandet spelade ofta på Gamla Tingshuset eller Morénska villan. Någon gång under kvällen var vi alltid in i Gamla kyrkan och fick ostfralla och kaffe. Först var man naturligtvis tvungen att lämna kassen med bira på bänken längst bak. Hade man tur fick man snacka med någon av Frösötjejerna, hade man otur blev det prästen. Sent cyklade vi hem igen alla Åsgrabbar. En gång via Jamtli där vi en sommarkväll lyckades bli polare med en fjällko.
Johan
Röda blodfläckar i den nedtrampade vita snön. Platsen är Prästgatan, utanför Resia, i närheten av McDonalds innan McDonalds fanns där, kanske 1995. Vi som gjorde gågatan nattetid på den tiden samlades ofta kring korsningen Prästgatan/Biblioteksgatan, där pulserade det unga gatulivet.
Ibland ringde folk och sökte mig på numret som gick till telefonkiosken utanför Filmstaden. Ibland tog man en tur till Gamla kyrkan som höll öppet fram till midnatt. Där bjöd kyrkfolket på te i bruna pappersmuggar. Tevattnet var alltid lite för hett och brände på tungan. Många fredagar var gatorna glesa. Men den vinternatt när jag bevittnade misshandeln utanför Resia var en massornas kväll.
Helt plötsligt bildades en ring. Det gick snabbt och jag hann inte uppfatta vad som hände, men jag vet vem som stod bredvid mig. Han kände honom också. Framför våra fötter slungades killen fram och tillbaka och ringen vidgades. Jag kan inte minnas att någon av oss som stod där bröt cirkeln. Det gick snabbt, men kändes som en sådan där ovanlig evighet.
Vi återsåg killen i korridoren på skolan, men pratade aldrig om det. Blodfläckarna i snön utanför Resia fanns kvar på måndagen när vi gick där igen i dagsljus.
// Ida Nilsing
Den dolda staden Östersund 