Etikettarkiv: Prästgatan

Plats: Prästgatan Tid: November 2004

Det skulle visa sig bli vinterns kallaste dag denna kyliga novemberlördag. Rimfrosten var gnistrande i träden och flera centimeter tjock. Trots att det bet i kinderna strålade vintersolen. Tanken var att vi skulle fira vårt bröllop under en mörk och regnig månad för att förgylla denna. I stället fick vi ett vinterbröllop vackrare än vad vi hade kunnat tänka oss med snökristaller, granris och marschaller. Fötterna kände verkligen av kylan i finskor med tunna sulor till frack, brudklänning och pälskantad kappa.

Eftersom våra barn var små valde vi att riktigt lyxa till det och inte bara ha en bröllopsnatt, utan faktiskt två. Vi valde att bo på ett litet och trevligt hotell mitt på ”gågatan” (Prästgatan) där varje rum uttrycker sin egen personlighet. Efteråt är det något vi verkligen rekommenderar, att vara borta mer än en natt. För oj, vilken tid det tog att varva ner på bröllopsnatten! För att inte tala om tiden det tog att få bort alla riskorn, hårnålar och kläder.

Dagen efter bröllopet tog vi det väldigt lugnt. Vi kände oss som turister där vi gick omkring och enkelt kunde pausa på hotellet när helst vi ville. Det var en fantastisk stämning eftersom hela stan var dekorerad på det allra finaste vis julskyltningen till ära. Juleljusen gnistrade ikapp med snön i det fortsatt vackra vädret. På kvällen passade vi på att äta en riktigt god trerättersmiddag på restaurang före vår andra bröllopsnatt. Hotellfrukost på rummet fick avsluta en oförglömlig helg.

En effekt som vi inte tänkte på då, utan som har blivit uppenbar allteftersom, är känslan som lever kvar och som är så lätt att ta fram. Det behövs inte mycket mer än tjock rimfrost eller juldekorationer på stan så glittrar kärleken fram och värmer oss varje vinter!

Ellinor Hemå

Märkt , , , , , ,

Plats: Prästgatan 4B Tid: Början av 2000-talet

4b

Jag flyttade för första gången hemifrån precis efter studenten. Lustigt nog så fick jag en lägenhet precis under farmors på Prästgatan. Jag bodde där i fem år.

Varje dag gick jag upp till farmor; drack kaffe om det var förmiddag, åt rullrån om det var eftermiddag och drack vin om klockan var efter sju. Rätt ofta satt vi tysta och tittade ut, mindes farfar medan klockan klämtade. Varje heltimme gav den från sig ett slag och gjorde oss uppmärksamma på hur fort tiden gick när vi sällskapade. Varje söndag, efter hennes veckostorstädning av kroppen, flätade jag hennes hår.

Hon berättade alltid historier om sitt liv, jag berättade historier om mitt. Hon rustade mig för livet. Jag fick både såssnipor, smånubb, dammvippor och pessarlektioner. Hon gav mig två kikare så att jag kunde ha en vid varje fönster. Hon berättade om grannarna och vilken tid jag skulle titta ut om jag ville se dem. Det var tokiga tanten som pratade för sig själv klockan tio, otrevliga herr och fru L klockan elva och paret i likadana kläder strax efter lunch. Om jag lutade mig riktigt långt åt vänster, precis innan de svängde runt knuten, kunde jag se att de alltid vände sig mot farmors fönster och vinkade.

Hon gav mig handfasta råd om hur man slår karlar med kavlar och hur man undviker att bränna mjöl- ken i kastrullen. Hon varnade mig för Lilla Texas (Lugnvik) och för att drömma om fallande löv. Den dagen löven aldrig slutar falla i drömmen betyder det att någon ska dö, sa hon.

Jag flyttade till Stockholm med en stor klump i magen. Jag flyttade ifrån min bästa vän. Den där drömmen om löven kom aldrig. Ändå dog hon en vacker novemberdag.

Linnéa Jonasson

Märkt , , , , ,