Etikettarkiv: Margareta Olsson

Plats: Kvarteret Stormhatten/Blomän- gen Tid: Slutet av 1950-talet

Vinster som blev nitlotter. När jag var sex år gick jag på en filmklubb i en källarlokal på Krondikesvägen. Där visades då och då barnfilmer, och jag minns dem som trevliga tillställningar. En gång bjöds det också på underhållning av ett syskonpar. En flicka i min ålder sjöng ”What you’ve done to me” och hennes storebror ackompanjerade på gitarr. Jag blev nog lite imponerad, både av att hon vågade uppträda och dessutom sjöng på engelska. Det skulle senare visa sig att vi blev klasskamrater och nära väninnor som håller ihop än i dag. På dessa träffar var det också lotterier, och en gång vann jag! Vilken härlig känsla, det här hade jag aldrig varit med om. När jag ivrigt öppnade det inslagna paketet förbyttes dock glädjen till snopenhet. Hade fått en slags serietidning med bilder som i mina ögon såg väldiga suddiga och underliga ut. Med ett par enkla pappersglasögon där ena plastglaset var rött, det andra grönt, skulle dock bilderna framträda ordentligt, och då skulle de upplevas som tredimensionella. De som hade slagit in vinsterna hade dock raskt gjort två vinster av det hela, en fick tidningen, någon annan glasögonen. Att de då samtidigt gjorde de bägge vinsterna värdelösa var inget de tog någon notis om. Jag minns att jag blev otroligt besviken, en känsla som satt i länge.

Nämnde det här minnet på en middag nyligen och fick
då höra två andra berättelser, en från 1950-talet och en från 1960-talet, om vinster som också mest orsakat besvikelse. I det ena fallet var det ett par grabbar som av nyfikenhet följt en kamrat till Frälsningsarméns barn- och ungdomsverksamhet på Rådhusgatan. En tårta skulle lottas ut, och den som berättade vann. Så roligt det skulle bli att komma hem och kunna bjuda sina föräldrar på tårta! Men se, det gick inte an. Tårtan skulle förtäras på plats. Alla som var där skulle dela på tårtan, och som berättaren minns det försåg sig ledaren med en rejäl bit. Vad var då fördelen med att vinna kan man undra?

I den andra berättelsen var också en tårta inblandad. Här fick vi höra om veckotidningen som brukade publicera födelsedagsbilder på barn. En gång var det middagsgästens porträtt som blivit utvalt, och som belöning skulle hon få en tårta. Tårtan skickades med posten, och det tog några dagar innan den var framme i Lugnvik, där hon bodde. Det visade sig att den inte hade klarat transporten så bra. Hela bakverket var i smulor och hamnade direkt i soporna.

Margareta Olsson

Märkt , , , , , ,

Plats: Östra kyrkogården Tid: 1960-tal

Den berusande känslan i en ljus vårkväll. När jag och mina kompisar var unga hörde Östra kyrkogården till en av våra lekplatser. På den här tiden var långt ifrån hela kyrkogården tagen i anspråk. Stora ytor var endast besådda med gräs och kringgärdade av en kraftig syrenhäck.

Här, i närheten av det stora korset, samlades vi tjejer och killar under varma majkvällar för att spela brännboll till sena timmen. De flesta av oss var klass- eller skolkamrater från Fagervallsskolan och senare Parkskolan. Jag minns fortfarande den berusande känslan att efter en lång mörk vinter få möta ljuset och värmen igen. Att det också snart stundade ett oändligt långt sommarlov gjorde inte saken sämre. Undra på att man aldrig ville gå in och lägga sig dessa vårkvällar.

Nu börjar begravningsplatserna på den nuvarande kyrkogården att ta slut. Den här delen, där vi höll till, är den sista som tas i bruk. I skrivande stund, sommaren 2018, byggs kyrkogården ut för fullt på mark som tillhört Försvarsmakten. Själv passerar jag ofta vår gamla lekplats, nu för att besöka min brors grav.

Margareta Olsson

Märkt , , , , , , ,