Kategoriarkiv: Östersund

Plats: Frösön och ÖSK-området Tid: Vårvintern och våren 1962

Jag var ung och sorglös och tyckte om att dansa, men efter julen 1961 hade jag en period när jag vägrade gå ut och roa mig. Onsdagen den 7 mars 1962 blev jag övertalad att följa med till Tengens i Ås. Det var som vanligt mycket folk där och just den kvällen lade jag märke till en mycket speciell person som jag dansade förbi. Vi dansade båda med någon annan och råkade av någon anledning fastna med blicken i varandras ögon. Han hade vackra mörkblå ögon som påminde om min pappas. Nästa dans kom han och bjöd upp mig. Han hade militärkläder på sig och var förkyld men inte snuvig. Det visade sig att han var inne på repmånad och snart skulle mucka. Han bjöd på fika under pausen och en av hans kamrater kom och satte sig vid samma bord och gjorde allt för att få mig generad. Vi gick in igen till danslokalen så fort vi hade fikat klart.
Vi började träffas rätt mycket under veckorna framöver. Vad jag minns så gick vi på bio någon gång i veckan eller någon söndagskväll och ibland var vi på dans i Hotell Z:s danslokal i centrala stan. Jag bodde ungefär fem minuter bort från det stället och han var generös och bjöd när vi var på bio eller på danserna där. Och jag tyckte att det fick han väl göra då, om han nu ville slösa sina pengar på mig. Det fanns fem biografer centralt.
På den tiden jobbade jag till ett på lördagar. Klockan fyra på lördagar åkte jag för det mesta buss hem till mina föräldrar och var tillbaka på söndag kväll. Det hände att jag var kvar i stan när det inte var någon dans hemmavid som drog. Soliga vårvinterhelger när jag inte åkt hem tyckte vi om att fika på Café Slalom på Frösön och sitta i solstolarna därute. När snön var borta och det var mer vår än vanligt i luften var vi där en gång när blåsipporna var utslagna. De växte i massor i sluttningen ner från kaféet och bredvid vägen. När vi gick hem kunde jag inte låta bli att plocka en stor bukett, trots vetskapen om att de falnar rätt fort inomhus. Som alla vet är inte blåsippor fridlysta här. Fåglarna kvittrade, det var vindstilla och det måste ha varit strax före lövsprickningen. För mig var det en speciell atmosfär i luften, som det kan vara på våren när allting börjar om på nytt, en vetskap om alltings pånyttfödelse och att hela livet med alla möjligheter väntar framöver. Det var en sådan kväll när det kändes som att jag skulle ha velat stanna tiden. Vi gick i lagom sakta mak in till centrum, upp till min bostad och satte blommorna i vatten och gick ut igen. En så vacker kväll kunde vi inte vara inne! Kvällen tillhörde oss och naturen.
Så vi gick upp mot ÖSK, området runt ÖSK-stugan – en lokal där jag för övrigt har varit på fest ett antal gånger senare i livet innan all utbyggnad. Där växte också mycket blåsippor, men nu plockade jag inga. Så småningom följde han mig hem och fortsatte själv hem till sig. Förmodligen somnade jag gott den kvällen, det blev en rätt lång promenad, men vi hade ingen anledning att ha bråttom trots att vi skulle jobba nästa morgon.
Så småningom blev det vi, men det är en annan historia.
Agnes Sundström
Märkt , , , , , , , , , , ,

En knapp månad kvar till deadline

IMG_2634

Nu är det en knapp månad kvar till dess att vi vill ha in era minnen för att hinna göra boken klar till november. Den 15 september hoppas vi att vi fått in ännu fler dramatiska, vardagliga, underbara och sorgliga minnen från nyss och för länge sedan. Runt 1000 tecken är lagom och om du har en bild eller ett ljudklipp till minnet, mejla gärna det till dendoldastaden@gmail.com. Under sommaren har vi också ett samarbete med LT där några av de minnen vi får in publiceras på familjesidan i Länstidningen – håll utkik!

 

Märkt , , ,

Den dolda staden i radio

Nu händer det mycket på flera fronter. I våras hörde Leif Landin på Sveriges Radio Jämtland av sig och ville göra radio av minnen ur Den dolda staden. I sommar läser minneslämnarna själva upp sina minnen och pratar kring minnena i halvtimmeslånga avsnitt.

Det blir ett minne i veckan med start nu på onsdag den 18 juni. Sedan blir det ett nytt minne varje onsdag kl 9.30 – 10.00. Kalle Retzell är först ut, sedan kommer Irene FrestadiusSune GustafssonLinnea JonassonMargareta OlssonÅsa Eriksson Ahnfelt, Elisabeth Sandler, Viktor Grut, Eva Holmbom, Sabine Dahlberg och Eva Sundin. Det ska bli så kul att lyssna på det här!

Jag planerar också in några stadsvandringar under sommaren, återkommer strax med datum.

// Malin

 

 

 

 

Märkt ,

Plats: Stortorget Tid: 1952

Slagsmål på torget. Som springgrabb på Smiths (Storgatan 23) fick man ju röra sig en hel del på stan (med att trampa den tunga trehjulingen). Till stadsbilden hörde verkligen det lite udda härliga folket som Röbörje med fler. Till bilden hörde också att det ofta förekom slagsmål mellan, vad jag tyckte då, vuxna. Ofta skedde det på torget och nu syns knappt en människa där! Då var det livat.

Sune Gustafsson

Märkt , , ,

Plats: Östersunds Västra, Saluhallen Tid: 1948

Dofterna på Saluhallen. Jag minns när min mamma och jag åkte med tåg till stan, stannade vid Västra, gick uppför gatan, hörde den blå lastbilen (Rehnsbos?) som med sjungande däck och motor körde gatan fram. Sedan gick vi in på Saluhallen, alla dessa goda dofter, sill, korv, ost, tunnbröd. Det minnet glömmer jag aldrig.

Owe Eriksson

Märkt , , ,

Plats: Strandgatan 1 Tid: Första åren på 1990-talet

Musikerkollektiv i kakelugnshus. Nere på Strandgatan 1 låg på den tiden ett stort hus som säkert en gång hade varit väldigt vackert, det var ett av de fyra ”hörnhusen” som visade stadens gränser vid 1800-talets slut. En hel del lägenheter var uthyrda på rivningskontrakt. Den lägenhet jag var inne i var jättestor och hade massor med kakelugnar. Där bodde ett helt kollektiv med musiker.

I bottenvåningen öppnade en loppis – Strandloppan – som flyttade till andra lokaler när huset revs.

Märkt , , ,

Plats: Gamla Tingshuset Tid: 2009-2012

Ösd Mangel Poster

Mangel. Vi var tre vänner som samtliga sysslade med punk och hardcoremusik i diverse lokala band. En genre som med åren har tappat sin plattform i Östersund, därav bestämde vi oss för att ta saken i våra egna händer och genom ett brinnande intresse och engagerade vänner styrde vi upp en spelning med våra egna band. Efter en lyckad debut under namnet ”ÖSD MANGEL” i Gamla Tingshusets lokaler så tog vi intäkterna och spenderade på kommande evenemang och fortsatte så .

Efter dryga tre år av skratt och adrenalin så hade vi presenterat runt 40 band och artister från olika genrer och länder för Östersunds befolkning, skaffat nya vänner och knutit nya kontakter som i sin tur ledde till spelningar för oss. Vi hade aldrig ett mål att hålla oss innanför Tingshusets väggar, och gjorde inte enbart det, men med höga lokalhyror och uteblivna bidrag så var det helt enkelt ett bra alternativ för en oberoende verksamhet.

Jag rekommenderar verkligen alla att göra någonting liknande, för att få saker att hända är lättare än vad man kan tro!

Robin Orb Modén

Märkt

Gratis stadsvandringar på Locals only 24 maj

I helgen är det dags för andra upplagan av Locals only, ett arrangemang som vill få Östersundare att upptäcka sin egen stad och känna stolthet över den. Under lördagen den 24 maj bjuder arrangemanget på två gratis stadsvandringar mellan minnen i den dolda staden. Den första kl 12.00 och den andra 13.30. Vi utgår från Stortorget, det tar ungefär en timma och det finns möjlighet att köpa guideboken till specialpris. Ingen föranmälan denna gång, men antalet platser är inte oändligt så först till kvarn gäller.

Varmt välkomna!

// Malin Palmqvist

Bild

 

Stortorget, en annan årstid. 

Märkt ,

Plats: Hamnen, Storsjön Tid: 1947

Tre kubikmeter ved. Varje gång, vid åsynen av vackra Thomée, väcks minnesbilder från barnaåren till liv. Särskilt då hon stävar ut eller tutar. Det kommer sej av att då, fram till 1948, bodde vi alldeles intill bryggan i Gärdsta och såg då Thomée varje  dag runda Norderöns södra udde och gå mot oss.Det var reguljära turen till Hallen och Gärdsta brygga angjordes varje tur utom då det stormade för hårt.

Då gick hon mitt på sjön och ibland kunde vi se resande, som inte mådde så bra, hängande över relingen.

Jag brukar (inte utan stolthet) framhålla, att Thomée gav mej mitt första avlönade arbete. Det var så att det bunkrades ved varje dag båten la till och det var mitt sommarjobb (måste varit 1947), att se till att det stod tre vedkärror (3 kubikmeter) lastade med enmetersved (mest ribb) på bryggan. Vi bodde ju också nära sågen så det var inte så lång transportväg. Att, då det var dags för avlöning, högtidligt gå upp till styrhytten, till den gamle, skäggprydde, uniformerade kaptenen och ta emot lönekuvertet – det var stort.

Nu är min stora förhoppning, att Thomée fortsätter stäva fram på Storsjöns vågor och även låter ångvisslan ljuda så länge jag ser och hör och länge därefter. Hon är ju ändå en del av Östersund och Storsjön.

 

Sune Gustafsson

Märkt , , ,