Etikettarkiv: tåg

Plats: Lugnvik Tid: 1941

Texas. När jag började jobba i stan 1941, då började jag på ett bageri på Brunflovägen. Jag hade jobbat ungefär en vecka. Det var inget halleluja när man började ett nytt jobb på den tiden utan man kom dit när de öppnade, oavsett var man kom från. Vi grabbar var springgrabbar eller springsjasar. Jag hade väl jobbat ungefär en vecka och det var lugnt i bageriet så alla var samlade i packboden. Då frågade en av expediterna, var jag bor?

”Ja, jag bor i Lugnvik.”
”Åh fy fan, är du från Texas”, sa han.

Jag blev så arg på honom, men jag behärskade mig så jag klippte inte till honom. Sen kom jag på att det där namnet, jag var stolt över det. Jag kallade mig för Texasbo.

När man åkte tåg så berättas det att när tåget lämnade Sem kom konduktören och ropade ut:

”Nästa Lugnvik, så håll i plånböcker och portmonnäer.”
Då kom man till Texas. När du lämnade Lugnvik kunde du vara utan både plånbok och portmonnä, påstods det. Det var kul det där.

Det var som man skulle jävlas med oss Lugnviksbor. Det var som att tömma vatten på gåsen det.

Yngve Karlsson

Märkt , , , , ,

Lucka 14 // Plats: Östersund-Norderåsen Inlandsbanan. Tid: Mitten av 1960-talet

Den vänlige passageraren. Sittande på en träbänk i väntan på norrgående rälsbuss tog jag fram en bok ur väskan. Agatha Christie var favoriten och Mordet på Orientexpressen låg i mitt knä, uppslagen på den sida där tåget fastnat i en snöstorm. ”Snön? – Ja, har monsieur inte märkt att tåget stannat? Vi står i höga drivor.” Jag hann läsa ett par sidor innan rälsbussen kom och bromsade in vid Västra Station. Första vagnen var nästan full men ett par platser fanns lediga. Jag satte mig och fortsatte läsa.

Det var en ovanlig syn och jag vågade inte titta på den gamle mannen. Men jag smygkikade på hans fötter. Det var inte vanligt att se en äldre man barfota i sandaler. Särskilt inte på en rälsbuss som trafikerade norra delen av Inlandsbanan i mitten av 1960-talet. Ännu mer ovanlig var klädseln. En lång, vit rock och en vit huvudduk med en svart snodd kring pannan. Mannen samtalade lågmält med sin följeslagare, en pojke i 12-årsåldern. Pojken hade en enkel grå rock och en mönstrad väst. Ett par tygskor skymtade under rocken. Klädseln var i tunnaste laget. Tänk om de skulle ända till Gällivare!

Att jag minns episoden så väl berodde på att det var första gången jag såg en arab i verkligheten. Mannen verkade intresserad av trakten längs Inlandsbanan. Ett par gånger när rälsbussen stannade så reste han sig och tittade på omgivning- en genom fönstret. Pojken satt kvar på sin plats. Var de vanliga turister? Jag var nyfiken på var de kom ifrån. Mina språkkunskaper var bristfälliga så det var uteslutet att våga fråga. Boken blev liggande och när jag lyfte blicken log den vitklädde mannen mot mig. Ett vänligt, ganska tandlöst leende. Han liknade min farfar, mustaschprydd och med samma stora näsa och glesa tandrad. Rälsbussen saktade in vid Norderåsens station, jag reste mig och skyndade på stegen. Stående på perrongen såg jag att han granskade stationshuset noggrant.

Det var en vecka kvar av mina tre semesterveckor. Jag var ensam hemma och radioteatern sände en pjäs som jag absolut inte ville missa. ”Fallet Valentine, en kriminalserie i åtta delar av Francis Durbridge.” Bara inledningen och musiken gav mig rysningar efter ryggraden. Innan jag somnade snurrade tankarna kring vad jag skulle göra de sista dagarna på semestern och var den farfarsliknande araben med barnbarn kunde befinna sig. Det hördes stamp av träskor på trappan, dörren smällde igen och jag hörde mor dra ner rullgardinen nere i kammaren.

Över femtio år senare skulle det vara intressant att läsa om romanen Mordet på Orientexpressen. Den har kommit ut i en ny översättning samtidigt med en ny fräsch filmatisering. Jag bläddrar i den gamla svenska utgåvan som står i bokhyllan och tänker på pojken som reste på Inlandsbanan tillsammans med sin farfar, eller om det var morfar. Var finns han nu – i Syrien? Om han lever. De två första meningarna i boken blir en påminnelse om hur allt kan ändras, och att krig är vansinne.

”En vintermorgon klockan fem i Syrien. Det tåg som i järnvägstabellerna högtidligt kallades Taurus-expressen, stod inne på stationen i Aleppo.”

Maj Persson

Märkt , , , ,

Plats: SJ:s lokstallar Tid: juli 1977

De hade tidtagarur och tog tid hur många minuter det tog att vända ett hjul på järnvägsvagnen. Det var påfrestande. De var två stycken som stod där med tidtagarur. Som jag minns det var de där en hel arbetsdag.

Rune Asplund

Märkt , , , ,

Plats: Östersunds centralstation Tid: 17 januari 2000

Jag klev av nattåget från Stockholm tidigt, tidigt en måndag i januari. Min första dag någonsin i Östersund. Första dagen av fyra år som student i Östersund. Jag minns att det var kallt, mörkt och att snön knarrade under fötterna. Jag letade mig fram till Östersundsbostäder och till skolan. Kan fortfarande minnas känslan av allt nytt som låg framför mig.

// Malin Wahlström

Märkt , , , , , , , ,