Etikettarkiv: domus

Plats: Domus, 2:ans busshållplats Tid: Tidig vinter 2005

Tidig vinter 2005. Har cirka sex kvarter hem. Kassarna väger bly i mina händer. Mörkret sänker sig över snöpudrade gator. Jag är trött, så trött, sömn i varje muskel. Överväger att ta bussen den ganska korta vägen hem. Jag är övertygad om att jag har någon brist av något slag men det är inte så. Det är det ännu så lilla som växer i magen som gör mig så överjordiskt trött. Bara det lilla, lilla och samtidigt stora.

Märkt , , , , ,

Domus, 1960-tal

När man for in till stan från vischan och skulle handla så var det det stora
varuhuset Domus som gällde. Där fanns allt man behövde och där kunde man också äta lunch. Vi åt alltid på Grillen, den var lite finare än Baren. Med bordsservering och den vackra blå mosaikväggen med sina fåglar att titta på. Jag minns inte vad vi andra åt men pappa tog alltid bräckt skinka med ägg.
Vi åkte in ett par-tre gånger per år och det var alltid lika spännande. Vi hade åtta mil till stan och jag blev alltid åksjuk där jag satt i baksätet och inte nådde upp att se den krokiga, gropiga grusväg vi färdades på.
Jag och min bror gillade rulltrappan på Domus och smet gärna iväg för att åka några vändor medan mamma stod i provrummet. En gång tappade vi bort varandra och jag hittade inte tillbaks till mamma. Började gråta, träffade en snäll tant som ledde mig till informationsdisken och fick mitt namn uppropat i högtalarna. ”Åsa, sex år, har tappat bort sina föräldrar. Hon väntar vid informationen.” Det kändes både pinsamt och lite märkvärdigt.
En av årets stadsresor ägde alltid rum någon vecka före skolavslutningen. Då skulle det handlas fina examenskläder på Domus. Jag minns särskilt dem som jag fick när jag skulle sluta tvåan. En turkos byxdräkt, enfärgade byxor och randig jacka. En orange velvetinkeps till. (Velvetin var ett mycket modernt tyg vid den tiden, lite sammetsaktigt sådär. Idag vet jag inte om det existerar längre.) Det allra bästa var de nya stövlarna. Courrègesstövlar. Låga, vita, med två svarta kvadrater på utsidan av skaften. Jag kände mig väldigt snygg när jag gick till examen. På sommaren flyttade vi närmare stan och jag bar samma mundering första dagen i min nya skola. Det var roligt med en större klass och jag blev genast upptagen i gänget kring de tongivande flickorna. 20 år efteråt fick vag veta av den mest tongivande,
att det var mina Courregèsstövlars förtjänst. En tjej med så tuffa stövlar på
fötterna måste ju vara värd att umgås med, tyckte hon.

Åsa Eriksson Ahnfelt

Märkt ,