Etikettarkiv: 1990-tal

Plats: Isvägen vid Knytta Tid: Tidigt 1990-tal

Sist över isvägen. En ledig vårdag när jag skulle in på förmiddagen var jag den sista som körde isvägen. Efter mig låste de bommarna. Jag var så rädd, men det var soligt och fint, men sörjigt. De töjde ju på isvägarna så länge det någonsin gick. Då var det slut på den säsongen, men man var ju så glad när man kunde ta isvägen istället för att invänta färjan.

Märkt , , ,

Plats: Hamngatan 13 Tid: 1990-tal

Kondomerian. Det var dagen efter den första yrankvällen. Med humöret på topp gick vi ut på stan. Östersund var och är dubbelt så stor som vår dåvarande hemstad Hudiksvall och utbudet av butiker var därefter.

Jag och min väninna måste ha varit rätt barnsliga tonåringar som fann butiken Kondomeriet så spännande att vi fnittrande tillbringade en lång stund därinne. En frigjord och lätt frivol kvinna invigde oss i de doftande kondomernas värld. Det inhandlades också några jordgubbs- och banandoftande produkter som det oblyga butiksbiträdet lade ner i godispåsar av papper.

De doftande kondomerna placerades ganska omgående i våra respektive plånböcker ifall lust och tillfälle helt plötsligt skulle uppstå. Mig veterligen kom de fruktdoftande skydden aldrig till användning.

Helena

Märkt , , , , , , ,

Lucka 12 // Plats: Hamngatan 4 Tid: 1990-tal

Sally. Vi var sjutton år gamla när vi tog tåget till Östersund för att vara med på vår första storsjöyra. Ett par charmiga östersundskillar som vi träffat på diskotek i hemstaden Hudiksvall någon helg tidigare bidrog antagligen till denna hastigt påkomna jämtlandsresa.

Mormor hade hjälpt till att ordna gratis inkvartering hos sin kusin Sally som bodde i en tvåa på Hamngatan 4. Sally var en fräsig tant som liknade mormor. Rösten var hes, hon skrattade mycket och var minst lika energisk som mormor. I köket hade hon hyst in ett par killar, medan jag och min bästa vän Elin fick ta vardagsrummet. Sally ville bjuda på ett glas starkt inför kvällen, det hörde till när man skulle ut på Yran menade hon. Men eftersom Sally vara mormors kusin och mormor ganska präktig vågade vi inte tacka ja till det där glaset.

Vi sprang på den ene av de två östersundscharmörerna – med flickvän. Den andre såg vi aldrig till. Besvikelsen över de uteblivna östersundsromanserna lade sig dock rätt snabbt. Vi lyssnade på artister jag inte längre minns, drack öl och cider som jag minns och träffade andra trevliga jämtar och inresta hälsingar. Glada och nöjda kom vi hem till Sally på Hamngatan framåt småtimmarna.

Helena

Märkt , , , , ,