Etikettarkiv: Yngve Karlsson

Plats: Östersem Tid: 1930-tal

Peran frös. Jag har bott här i 88 år. Jag föddes i Östersem, det var då en by med elva gårdar och alla hade djur. Byn fick namnet Östersem när det skulle bli en hållplats för Inlands- banan. Vi ville ha namnet Ånäset, för den ligger på ett näs som bildas av Tysjöbäcken och Semsån. Men då kom de underfund om att det fanns en by i Ångermanland med samma namn och eftersom markområdet heter Östersem så fick det bli det nam- net och vi var nöjd med det också. Jag är uppvuxen i det hus som Brukshundsklubben har nu. Den fastigheten är den sista som byggdes. Hur min far kunde bosätta sig där, det begrep han inte själv på gamla dar. Han var så arg på sig själv att han köpte mark där. Grönfoder och hö växte, men det gick inte sätta en pera där för den frös. Det var ett egnahemsområde, staten höll med pengar och hjälp. Det var ju 1923 så det var lite klent med arbetstillfällen och för självförsörjningens skull blev det små jordbruk. Hela Lugnvik bestod av små jordbruk, men de flesta som hade gårdar där jobbade i stan som snickare, målare, murare och allt mellan himmel och jord. I Östersem var det mer bondbygd, eller torparebygd.

Vi var Åsbor till 1954 och sedan blev vi Krokomsbor, men då tog stan hand om oss och det blev inkorporerat med stan.

Yngve Karlsson

Märkt , , , , , , ,

Det dolda – del 1 i podden ute nu

Nu ligger del ett i podden Det dolda ute för lyssning med röster från Den dolda staden och Det dolda landskapet. I första avsnittet söker en ung man kärlek under en gatlykta på Köpmangatan en sen natt i november 1992, vi besöker Lugnvik eller ”Texas” på 40-talet och Återvändsgränd i Östersund 1927. I Högvålen i Härjedalen väntar Joe Hills aska på sista vilan. Minneslämnare i avsnittet: Astrid Hjelm, Yngve Karlsson och Joakim Rindå. Dessutom hörs flera röster från Lugnvik. Med Sara Swedenmark och Malin Palmqvist.

Vill du läsa in ditt minne? Mejla oss en ljudfil eller kontakta oss för inspelning.

God lyssning!

// Malin & Sara

Märkt , , , , , , ,

Plats: Lugnvik Tid: 1941

Texas. När jag började jobba i stan 1941, då började jag på ett bageri på Brunflovägen. Jag hade jobbat ungefär en vecka. Det var inget halleluja när man började ett nytt jobb på den tiden utan man kom dit när de öppnade, oavsett var man kom från. Vi grabbar var springgrabbar eller springsjasar. Jag hade väl jobbat ungefär en vecka och det var lugnt i bageriet så alla var samlade i packboden. Då frågade en av expediterna, var jag bor?

”Ja, jag bor i Lugnvik.”
”Åh fy fan, är du från Texas”, sa han.

Jag blev så arg på honom, men jag behärskade mig så jag klippte inte till honom. Sen kom jag på att det där namnet, jag var stolt över det. Jag kallade mig för Texasbo.

När man åkte tåg så berättas det att när tåget lämnade Sem kom konduktören och ropade ut:

”Nästa Lugnvik, så håll i plånböcker och portmonnäer.”
Då kom man till Texas. När du lämnade Lugnvik kunde du vara utan både plånbok och portmonnä, påstods det. Det var kul det där.

Det var som man skulle jävlas med oss Lugnviksbor. Det var som att tömma vatten på gåsen det.

Yngve Karlsson

Märkt , , , , ,