Kategoriarkiv: 1940-tal

Plats: Prästgatan 46 Tid: 1943

Springpojkens lott. Krigsåret 1943 började jag som springpojke i Konsums speceributik på Prästgatan 46 i Östersund. Allt var stort, nytt och spännande för en 14-årig pojke, som vuxit upp på vischan. Iklädd blå overall och med trehjulig packcykel med låda framtill, skulle det transporteras specerier till affärens kunder. Det var lätt att ta sig fram i staden, såväl Prästgatan som Storgatan hade trafik i bägge riktningarna. Men trafiken var gles på grund av bensinransoneringen. Endast ett fåtal osande gengasbilar trafikerade gatorna.

Nästan allting var ransonerat. Kunderna hade en liten portföljliknande väska full med ransoneringskort. De klippta kupongerna skulle sedan klistras upp på kartor och redovisas när affären inköpte nya varor. Oftast var det springpojkens lott, att på lediga stunder utföra det trista klisterjobbet.

Folket på landsbygden var en god hjälp till att lindra bristen på förnödenheter. Ofta fick jag åka till hamnen och hämta potatissäckar, lingonlådor, vitkål och morötter, ägg, tunnbrödskartonger och mycket annat, som kom från olika håll runt Storsjön. Det var en livlig fraktverksamhet i hamnen med båtar som Thomée, Östersund, Sandviken med flera. Ja, även pråmar med tegel från Vålbacken lade till vid kajen.

Min lön var från början 10 kronor och 14 öre i veckan. De 14 örena var något som kallades för index. Så nog blev man glad om man fick en 10-öring i dricks. Hade man 20 öre på fickan så kunde man smita in på Café Fram och få en vetesnäcka och ett litet glas mjölk. Snäckan kostade 8 öre och mjölken 12 öre. Café Fram låg på Prästgatan 45 och hade även en trädgårdsservering sommartid, där man kunde ta smulor från snäckan och mata gråsparvar, som gärna åt ur handen.

Så var det på den tiden.

Stickan Johnson

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Norra Gröngatan 9 Tid: Sent 1940-tal, tidigt 1950-tal

En inställd flytt. Jag, mamma och pappa bodde först i en liten etta på Regementsgatan, sedan på Storgatan 4 och därefter på Norra Gröngatan 9. Pappa hade en idé om att han skulle till Stockholm och jobba, han hade sin lillebror där. Han fixade ett jobb och mamma var ju bekymrad, för hon ville inte flytta. Jag hade ledbesvär och var mycket förkyld när jag var liten.

En dag kommer pappa hem och säger att lägenheten är såld och vi ska flytta till Stockholm. I samma veva var mamma med mig till doktor Gezelius, barnläkaren. Han säger: ”Ja om du vill att jäntan ska bli sjuk och ha besvär resten av livet så flytta dit. Luften där nere är inget för dåliga luftrör.”

Så det blev inget av, han fick ge sig pappa. Men lägenheten var såld, så vi flyttade till en sommarstuga i Odensala, innan vi fick lägenhet på Råd- husgatan 32. Jag gick på Södra skolan, men bodde nära Norra skolan fast på fel sida vägen så jag fick gå ända bort till Södra skolan vid badhuset. När jag var 10 år, flyttade vi till Mariavägen, vid Krematoriet.

Åsa Stenbäck

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Lugnvik Tid: 1941

Texas. När jag började jobba i stan 1941, då började jag på ett bageri på Brunflovägen. Jag hade jobbat ungefär en vecka. Det var inget halleluja när man började ett nytt jobb på den tiden utan man kom dit när de öppnade, oavsett var man kom från. Vi grabbar var springgrabbar eller springsjasar. Jag hade väl jobbat ungefär en vecka och det var lugnt i bageriet så alla var samlade i packboden. Då frågade en av expediterna, var jag bor?

”Ja, jag bor i Lugnvik.”
”Åh fy fan, är du från Texas”, sa han.

Jag blev så arg på honom, men jag behärskade mig så jag klippte inte till honom. Sen kom jag på att det där namnet, jag var stolt över det. Jag kallade mig för Texasbo.

När man åkte tåg så berättas det att när tåget lämnade Sem kom konduktören och ropade ut:

”Nästa Lugnvik, så håll i plånböcker och portmonnäer.”
Då kom man till Texas. När du lämnade Lugnvik kunde du vara utan både plånbok och portmonnä, påstods det. Det var kul det där.

Det var som man skulle jävlas med oss Lugnviksbor. Det var som att tömma vatten på gåsen det.

Yngve Karlsson

Märkt , , , , ,

Plats: Göviken och centrala stan Tid: Sommaren 1945

Utställningssommar 1945
På sommaren var det stora utställningar i Östersund, då Jämtland varit svenskt i 300 år. Vi, dvs pappa, mamma och jag åkte buss till stan. Semester! Tältade i Göviken.
– – –
Mamma hade gjort i ordning det lilla tältet som pappa köpt av Gustav Oscha, eller av målarn: färgat ett lakan mörkt blålila och sytt på som botten. Och sytt sig en baddräkt, av ylle. Den blev tjock och tung när den blev våt. Och till mig hade hon sytt mörkblå badbyxor,  även dom av tjockt ylle.
– – –
Både Gunnar och Astrid (mina äldre halvsyskon) kom och badade – och dom kunde simma, båda två.
– – –
En tjock tant ville spå pappa: Hon knöt fast hans förlovningsring i ett hårstrå från honom och höll den dinglande över ett glas. Ringen berättade allt om pappa: Att han hade ett barn … Gunnar och Astrid stod också och lyssnade.
– – –
Vi hade spritkök med oss. Det stod i tältöppningen och mamma skulle koka kaffe. Då sa lilla Inga-Britt: ”De dann kaffe går int drick.” Alla undrade varför? ”Jo, för a’mamma tog rö-spriten.” Spritköket flög ögonblickligen ut i Storsjön. Både rödspriten och dricksvattnet förvarades i f d brännvinsflaskor.
– – –
Det var en oförglömlig vecka
Utställning. Märkliga saker: En stor gammal barnvagn  (Var det montrar på läroverket?)
Långt att gå tillbaka till Göviken.
Statyn Far och son i Badhusparken.
Pappa och mamma hälsade på Asta på epidemin; hon hade scharlakansfeber. Jag stod utanför vid staketet (Gunnebostängsel). Då var det ett högt staket, när jag blev vuxen var det ungefär knähögt. Någon vuxen (tant) kom och pratade med mig. Jag hade lovat att stå kvar och vänta på pappa och mamma. Barn fick ju inte gå in på sjukhus, och vuxna fick bara prata genom fönstret på epidemin.
Regnväder. Blev som en liten bäck genom tältet, nere vid pappas fötter.
Vi flyttade till fjös-jäll’n på en närbelägen gård. Pappa kände gårdsägaren. Vi fick sova alla tre i samma utdragsoffa. Hemskt trångt (pappa vägde 103 kg). Och vägglöss!!
Fortsatte.
Cirkusbesök!
Ohh!! Tanter i glittrande baddräkter gjorde konster, snabbt. Över och under ett bord.
Och en tiger hoppade genom en brinnande ring.
Och sjölejon bollade med bollar.
Och nån klättrade upp i taket.
Men tanterna och sjölejonen imponerade nog mest.
Nån hall med spelmaskiner. Stoppade i speciella mynt och tryckte på knappar. Jag fick hålla på och mixtra själv – och plötsligt rasade pengar fram, då kom pappa.
Och jag fick min första glasspinne – smakade och lämnade över den till mamma. Konstigt, kallt.
Jordgubbar på Konsum-baren
Och så blev jag sjuk, hade feber – halsfluss. Kanske blivit smittad av jordgubbarna  (!?) sa doktorn.
Var hemma hos Ture (Tore??) Hammar på Prästgatan (6 – 8 ?), skrothandlaren som pappa gjorde affärer med. Frun gick sorgklädd i svart för deras lilla hund hade dött.
Och vi åkte hem. Tror vi tog en droska.
Fick inte äta jordgubbar mer den sommaren.
Jag heter Inga Sjöwall; då hette jag Inga-Britt Malmberg och var 6 nästan 7 år.
Inga Sjöwall
Märkt , , , , , , , , , , , , ,

Plats: Vålbacken och Östersunds hamn Tid: 1941

Jag är född och uppväxt vid tegelbruket i Vålbacken. Nittonhundrafyrtioett, under andra världskriget, var jag sex år och då gick det nog inga bussar. Jag fick följe med min mormor till Östersund och det var nog första gången jag var dit. Vi ”liftade” med ångbåten Aktiv som drog en pråm med tegel från bruket. Befälhavaren hette Lars Ågnell och han lät mig styra en bit av vägen.

Vi lade till i hamnen, mitt för där Marité och Glashyttan är nu. Under tiden som mormor skulle uträtta sina ärenden fick jag hålla mig i närheten av båten. Jag gick på upptäcktsfärd längs kajen, för att se på andra ångbåtar. Snett nedom Västra station låg Hamnkaféet där lediga sjökaptener med galoner i mössorna drack kaffe. Sen vågade jag mig över järnvägen och gick upp längs Hamngatan, men såg hela tiden till att ha hamnen i sikte. Jag vände vid Köpmangatan då jag inte tordes gå längre.

Kjell Olofsson

 

Märkt , , , , ,

Plats: Ope Tid: 1945-1951

dolda 18 ope birgitta fairweather

Min mamma Julia Karlsson och jag besökte huset innan det revs.

Jag har vaga minnen från Ope där jag var född i en liten stuga som nu tyvärr är borta, vi bodde fem personer i huset på ett rum och kök men flyttade när jag var tre år.

Kommer ihåg julafton ett år när min pappa, Algot Karlsson, hade gjort ett fiaspel som vi fick i julklapp … vilken lycka.
Birgitta Fairweather
Märkt , , ,