Kategoriarkiv: Centrala stan

Plats: Grundläggargränd 4 Tid: 1977

Sketrost. Hösten 1976 kom min pojkvän och jag flyttande från Falun till Östersund, vi var lite över 20 och visste inte mycket om stan. Anledningen till flytten var att pojkvännen skulle spela bandy.
Vi flyttade in på Grundläggargr 4, 1 våning upp. Det var nybyggt då. 
Utanför köksfönstret hade vi en björk.
När våren kom, upptäckte vi ett fågelbo med ungar. Vi kunde se dem när vi åt frukost. 
Efter några dagar kom pojkvännen hem från jobbet och undrade vad fågeln hette på svenska. Han hade försökt berätta för sina jobbarkompisar, men gått bet. 
Det tog oss ett tag att komma på att det var en Björktrast. För oss var det en Sketrost (Faludialekt).

Märkt ,

Plats: Frösöbron Tid: 13 oktober 1970

Fallolycka. Jag var kranförare när nya Frösöbron byggdes. Bropelarna var så höga att armeringsjärnen inte räckte från botten och ända upp. I stället lyfte jag ner armeringsjärn runt hela pelarn i botten och sedan lika många ovanför så det skulle räcka upp till toppen på pelaren. Därefter klättrade en gubbe ner och najade ihop dem. För att inte kranföraren skulle behöva jobba övertid så najades de först provisoriskt med hjälp av lyftkranen och sedan klättrade man ner och najade färdigt.

När jag står hemma ringer telefonen. Gubbarna har klättrat ner och det var dåligt najat så att den övre korgen ramlar ner i botten med gubbarna och med de här grova armeringsjärnen i. Att det inte blev värre än det blev, det är ju ett under.

Jag fick hoppa ur duschen och fara ner som en idiot och då satt verkmästaren uppe i kran och skakade. Jag fick ta över och lyfta upp dem. Den ena var det väl skapligt med men den andra såg ju bedrövlig ut. Men det var ingen som dog vad jag minns.

Nisse Stenbäck

Läs en intervju i ÖP med en Ehlis Johansson, en av de två som föll ned i bropelaren (för prenumeranter)

Märkt , , , , , , ,

Plats: Norra Gröngatan 9 Tid: Sent 1940-tal, tidigt 1950-tal

En inställd flytt. Jag, mamma och pappa bodde först i en liten etta på Regementsgatan, sedan på Storgatan 4 och därefter på Norra Gröngatan 9. Pappa hade en idé om att han skulle till Stockholm och jobba, han hade sin lillebror där. Han fixade ett jobb och mamma var ju bekymrad, för hon ville inte flytta. Jag hade ledbesvär och var mycket förkyld när jag var liten.

En dag kommer pappa hem och säger att lägenheten är såld och vi ska flytta till Stockholm. I samma veva var mamma med mig till doktor Gezelius, barnläkaren. Han säger: ”Ja om du vill att jäntan ska bli sjuk och ha besvär resten av livet så flytta dit. Luften där nere är inget för dåliga luftrör.”

Så det blev inget av, han fick ge sig pappa. Men lägenheten var såld, så vi flyttade till en sommarstuga i Odensala, innan vi fick lägenhet på Råd- husgatan 32. Jag gick på Södra skolan, men bodde nära Norra skolan fast på fel sida vägen så jag fick gå ända bort till Södra skolan vid badhuset. När jag var 10 år, flyttade vi till Mariavägen, vid Krematoriet.

Åsa Stenbäck

Märkt , , , , , , , , ,

Lucka 5 // Plats: Storgatan 9 ungefär Tid: 1920-tal

Mormor Eugenia. Min mormor hette Eugenia Andersson och jobbade på skofabriken Jämten. Den låg på Storgatan, mot lasarettet till från Stortorget sett. Det var en fotoaffär som hette Olssons fotoaffär som fanns där då också. Jag vet inte om hon jobbade där länge. Hon kom från Lugnvik och bodde i Odenskog som vuxen. Hon jobbade på Ångbryggeriet sen, det som senare blev Tillbryggeriet.

Ulf Hansson

Märkt , , , , ,

Plats: Frösön och ÖSK-området Tid: Vårvintern och våren 1962

Jag var ung och sorglös och tyckte om att dansa, men efter julen 1961 hade jag en period när jag vägrade gå ut och roa mig. Onsdagen den 7 mars 1962 blev jag övertalad att följa med till Tengens i Ås. Det var som vanligt mycket folk där och just den kvällen lade jag märke till en mycket speciell person som jag dansade förbi. Vi dansade båda med någon annan och råkade av någon anledning fastna med blicken i varandras ögon. Han hade vackra mörkblå ögon som påminde om min pappas. Nästa dans kom han och bjöd upp mig. Han hade militärkläder på sig och var förkyld men inte snuvig. Det visade sig att han var inne på repmånad och snart skulle mucka. Han bjöd på fika under pausen och en av hans kamrater kom och satte sig vid samma bord och gjorde allt för att få mig generad. Vi gick in igen till danslokalen så fort vi hade fikat klart.
Vi började träffas rätt mycket under veckorna framöver. Vad jag minns så gick vi på bio någon gång i veckan eller någon söndagskväll och ibland var vi på dans i Hotell Z:s danslokal i centrala stan. Jag bodde ungefär fem minuter bort från det stället och han var generös och bjöd när vi var på bio eller på danserna där. Och jag tyckte att det fick han väl göra då, om han nu ville slösa sina pengar på mig. Det fanns fem biografer centralt.
På den tiden jobbade jag till ett på lördagar. Klockan fyra på lördagar åkte jag för det mesta buss hem till mina föräldrar och var tillbaka på söndag kväll. Det hände att jag var kvar i stan när det inte var någon dans hemmavid som drog. Soliga vårvinterhelger när jag inte åkt hem tyckte vi om att fika på Café Slalom på Frösön och sitta i solstolarna därute. När snön var borta och det var mer vår än vanligt i luften var vi där en gång när blåsipporna var utslagna. De växte i massor i sluttningen ner från kaféet och bredvid vägen. När vi gick hem kunde jag inte låta bli att plocka en stor bukett, trots vetskapen om att de falnar rätt fort inomhus. Som alla vet är inte blåsippor fridlysta här. Fåglarna kvittrade, det var vindstilla och det måste ha varit strax före lövsprickningen. För mig var det en speciell atmosfär i luften, som det kan vara på våren när allting börjar om på nytt, en vetskap om alltings pånyttfödelse och att hela livet med alla möjligheter väntar framöver. Det var en sådan kväll när det kändes som att jag skulle ha velat stanna tiden. Vi gick i lagom sakta mak in till centrum, upp till min bostad och satte blommorna i vatten och gick ut igen. En så vacker kväll kunde vi inte vara inne! Kvällen tillhörde oss och naturen.
Så vi gick upp mot ÖSK, området runt ÖSK-stugan – en lokal där jag för övrigt har varit på fest ett antal gånger senare i livet innan all utbyggnad. Där växte också mycket blåsippor, men nu plockade jag inga. Så småningom följde han mig hem och fortsatte själv hem till sig. Förmodligen somnade jag gott den kvällen, det blev en rätt lång promenad, men vi hade ingen anledning att ha bråttom trots att vi skulle jobba nästa morgon.
Så småningom blev det vi, men det är en annan historia.
Agnes Sundström
Märkt , , , , , , , , , , ,

Plats: Göviken och centrala stan Tid: Sommaren 1945

Utställningssommar 1945
På sommaren var det stora utställningar i Östersund, då Jämtland varit svenskt i 300 år. Vi, dvs pappa, mamma och jag åkte buss till stan. Semester! Tältade i Göviken.
– – –
Mamma hade gjort i ordning det lilla tältet som pappa köpt av Gustav Oscha, eller av målarn: färgat ett lakan mörkt blålila och sytt på som botten. Och sytt sig en baddräkt, av ylle. Den blev tjock och tung när den blev våt. Och till mig hade hon sytt mörkblå badbyxor,  även dom av tjockt ylle.
– – –
Både Gunnar och Astrid (mina äldre halvsyskon) kom och badade – och dom kunde simma, båda två.
– – –
En tjock tant ville spå pappa: Hon knöt fast hans förlovningsring i ett hårstrå från honom och höll den dinglande över ett glas. Ringen berättade allt om pappa: Att han hade ett barn … Gunnar och Astrid stod också och lyssnade.
– – –
Vi hade spritkök med oss. Det stod i tältöppningen och mamma skulle koka kaffe. Då sa lilla Inga-Britt: ”De dann kaffe går int drick.” Alla undrade varför? ”Jo, för a’mamma tog rö-spriten.” Spritköket flög ögonblickligen ut i Storsjön. Både rödspriten och dricksvattnet förvarades i f d brännvinsflaskor.
– – –
Det var en oförglömlig vecka
Utställning. Märkliga saker: En stor gammal barnvagn  (Var det montrar på läroverket?)
Långt att gå tillbaka till Göviken.
Statyn Far och son i Badhusparken.
Pappa och mamma hälsade på Asta på epidemin; hon hade scharlakansfeber. Jag stod utanför vid staketet (Gunnebostängsel). Då var det ett högt staket, när jag blev vuxen var det ungefär knähögt. Någon vuxen (tant) kom och pratade med mig. Jag hade lovat att stå kvar och vänta på pappa och mamma. Barn fick ju inte gå in på sjukhus, och vuxna fick bara prata genom fönstret på epidemin.
Regnväder. Blev som en liten bäck genom tältet, nere vid pappas fötter.
Vi flyttade till fjös-jäll’n på en närbelägen gård. Pappa kände gårdsägaren. Vi fick sova alla tre i samma utdragsoffa. Hemskt trångt (pappa vägde 103 kg). Och vägglöss!!
Fortsatte.
Cirkusbesök!
Ohh!! Tanter i glittrande baddräkter gjorde konster, snabbt. Över och under ett bord.
Och en tiger hoppade genom en brinnande ring.
Och sjölejon bollade med bollar.
Och nån klättrade upp i taket.
Men tanterna och sjölejonen imponerade nog mest.
Nån hall med spelmaskiner. Stoppade i speciella mynt och tryckte på knappar. Jag fick hålla på och mixtra själv – och plötsligt rasade pengar fram, då kom pappa.
Och jag fick min första glasspinne – smakade och lämnade över den till mamma. Konstigt, kallt.
Jordgubbar på Konsum-baren
Och så blev jag sjuk, hade feber – halsfluss. Kanske blivit smittad av jordgubbarna  (!?) sa doktorn.
Var hemma hos Ture (Tore??) Hammar på Prästgatan (6 – 8 ?), skrothandlaren som pappa gjorde affärer med. Frun gick sorgklädd i svart för deras lilla hund hade dött.
Och vi åkte hem. Tror vi tog en droska.
Fick inte äta jordgubbar mer den sommaren.
Jag heter Inga Sjöwall; då hette jag Inga-Britt Malmberg och var 6 nästan 7 år.
Inga Sjöwall
Märkt , , , , , , , , , , , , ,

Plats: Gamla tingshuset, Samuel Permansg 13 Tid: 2005-2009

Vi var ett gäng tjejer i gymnasiet som spenderade all vår fritid på Café Tingshuset. Vi drack tekopp efter tekopp och satt i de mjuka biofåtöljerna och vred och vände på våra tonårsproblem och tankar. Tingshusets pastasallad med vegbitar, fetaost och vinägrett var det godaste vi visste. Det gick så långt att vi räknade studiebidraget i hur många tingssallader vi kunde köpa.
Idag är det fortfarande på Tings vi samlas när alla är hemma.

Josefin Andersson

Märkt , , , , ,

Plats: Gamla tingshuset Tid: 2005

Tio minuter. Tingshuset. Det var där Östersunds coolaste människor hängde, tyckte jag och min bästis på högstadiet.
De som lyssnade på cool musik och hade hår i olika färger.
Tyvärr hade vi aldrig varit där.
Hur gjorde man? Var det bara att gå in?  Tänk om folk skrattade.
En dag gjorde vi det.
Gick rätt in, beställde en varm choklad var och satte oss.
Hetsdrack den nervöst under tystnad och sedan gick vi ut med klappande hjärta.
Hela besöket hade nog tagit max tio minuter.
Men vi hade gjort det, VI hade varit på Tingshuset.
Senare blev det vårt stammishak och under gymnasietiden spenderade vi nog mer tid på Tingshuset än på skolan i perioder.
Jag bor i Stockholm nu men skyndar alltid till Tingshuset så fort jag är hemma i Östersund.
Detta skrivs från en av deras soffor.

Linnea Swedenmark

Märkt ,

Plats: Gamla Tingshusets café Tid: 1990-91

Morotskakan. Det var väl här på Tingshuset som morotskakan blev ett begrepp, det nya ”nyttiga” . Det är i alla fall den jag minns och trängseln. Hit vallfärdade vi många från Ås, speciellt på lördagarna. Kön var lång och hade man tur stötte man ihop med grannarna, som skulle in och fika brunkullate – och morotskaka.

Eva Sundin

Märkt , ,

Plats: Våning 4, Gamla Tingshuset, Samuel Permansg 13 Tid: 2010 – 2012

Espressobryggaren på våning fyra. Våning fyra var under en period en väldig kreativ plats. Mycket beroende på en espressobryggare som den dåvarande verksamhetsledaren Erik ställde dit. På Våning fyra fanns det några projekt, praktikanter, några kreativa företag som Tant i Loop. Tillsammans bildade dom ett kreativt kluster.
Det som höll ihop klustret var just espressobryggaren. Sedan att det hölls stenhårt med en fast fikatid. Det var alltid klart när den började – men inte när den slutade.
Även om det var sällan alla befann sig på Våning fyra samlades vi på ”Kaffepausen”. Vi kunde diskutera allt ifrån Konst, Musik, golf och liknande. Som på vilket fikarum som helst.
Men ibland blev det en kreativ verkstad. Om någon på våningen hade kört fast i något projekt. Så fanns hjälpen att finna kring kaffet. Och då kunde fikapauerna räcka fram till lunch eller längre. Positiva exempel ifrån den här perioden är:
* En minifestival i Mattmar växte fram
* När American Burger skulle castas (tidigt) så hittade våningen bussar etc…
* Studiebesök och andra aktiviteter
Bara för att några kreativa virrhjärnor samlades kring en kopp espresso.

Thomas Höglund

Märkt , , , ,