Etikettarkiv: Gamla teatern

Plats: Gamla Teatern Tid: 1972

Den otäcka toaletten. En gång i veckan åkte jag till Gamla Teatern för att gå på Harriet Melins balettskola. Jag minns de bruna slitna dörrarna, jag minns kapprummet där vi bytte om. Jag minns den unkna luften och hur vi kom in i det stora rummet där vi övade med stång och spegel. Jag var rädd, jag ville nog inte vara där.

Vi fick hålla i oss i en stång när vi skulle göra de olika positionerna, första, andra, tredje … Ja, sedan var det stopp. Den fjärde fick vi inte göra än. Vi var bara fem-sex år. Harriet satte på musik och vi fick dansa runt i en ring, hoppa, studsa och springa.

Det var en gammal otäck toalett på teatern. Jag var inte alls förtjust över att gå på den utan bestämde mig för att just den dagen skulle jag hålla mig. Harriet ville att vi skulle springa, och jag sprang och sprang. Helt plötsligt och av någon märklig anledning kunde inte min urinblåsa hålla all vätska längre utan sakta sipprade den ut på det bruna golvet. Jag kände hur varmt det blev och hur alla tittade.Harriet sa att jag skulle gå ut och byta om till kalasbyxor medan hon städade upp efter mig.

Blyg och skamsen över det inträffade insåg jag när jag gick ut från den gamla bruna dörren för att byta om att jag aldrig skulle återse innanmätet av Gamla Teatern. Detta hände för fyrtiotvå år sedan och Gamla Teatern har renoverats i omgångar, men jag har aldrig någonsin kommit tillbaka.

Åsa Blomqvist

Märkt , , , , ,

Plats: Rockhuset, Gamla Teatern, Chaplin och Gamla Tingshuset Tid: 1988

Jag och mina vänner Maria, Anne och Mia hade diskuterat om vi skulle våga oss på att besöka Rockhuset ett bra tag. I mars 1988 vågade vi oss så äntligen dit för att se the Sexuals.

Vi var grymt imponerade av vad vi fick se, höra och uppleva. Vi kände oss helt överväldigade av att prata med några av det där ”tuffa gänget” vi spanat på ett tag där och då. Det gav verkligen mersmak och vi engagerade oss i Östersunds Musikforum och vi blev kompisar med dessa ”underbara människor”. Musikforum hade sina möten i en rabbig vindslokal i Gamla Teatern det första året.

När Rockhuset rivits fick vi hålla våra konserter i Chaplin, som var en källarlokal snett mitt emot gamla polishuset. Jag och en massa kompisar fixade mat till banden som skulle spela, roddade inför konserterna och hade enormt mycket kul.

Jag satt i möten med kommun m fl som Musikforums representant när vi sedan skulle flytta vårt kontor från Gamla Teatern. En massa ungdomsföreningar hjälptes så åt att fixa, måla och möblera i Gamla Tingshuset, som blev ett samlat ungdomens hus. Därifrån finns också många minnen, men kan inte komma på något speciellt jag kan berätta.

MalinMatilda Allberg

Märkt , , , , , ,

Plats: Gamla Teatern Tid: Sent 1980-tal

Jag har ett minne som dyker upp i mina tankar från rätt så längesen. Det var i slutet av 1980-talet. Det var en kall vinter då, närmare minus 40 grader. Ett kallt och gnistrande Östersund. Man gick ut ändå fast kylan kröp in i halsen och fötterna om man inte skyndade sig. Man hade sina näbbkängor och benvärmare på, det knarrade av skorna.

Vi gick in i logen på Gamla Teatern, vi repeterade en pjäs. Läste manus och övade in varandras repliker. Jag tror det var en barnpjäs, kanske var det ”Lille Prinsen”. Jag minns att jag satte mig i någon av teatersalongens röda sammetsstolar för att följa med i vad som hände på scenen.

Atmosfären inne i Gamla Teaterns salong är något jag minns. Det var mörkt där. Svarta ytor och röd sammet. Fåtöljerna av sammet som var lite slitna och patinerade av tidens tand. Rymden i lokalen gjorde att man upplevde någonting mycket mer än man var van. Känslan i en lokal som teatersalongen väckte intresset för något. Kanske intresse för gamla intressanta miljöer eller intresset för teater. Balkongerna på övre våningen i sekelskiftesstil. Dammkornen i luften. De lite slitna draperierna i ridån. Dramatiken från scenen. Min egna förtjusning och kanske nervositeten av att stå på scenen där.

Minns jag kände mig modig, förväntansfull och nervös inför att möta publiken som skulle komma och se pjäsen.

Johanna Bahlenberg

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Gamla Teatern Tid: Sent 1950-tal

Jag var tillsammans med en väninna och våra respektive pojkvänner på det kafé som fanns i Gamla teatern. På den tiden serverades kaffet vid bordet. I väntan på att servitrisen skulle komma, tog en av killarna en tidning som låg på bordet och började bläddra. När kvinnan kom tog hon vår beställning, tittade runt på oss och sa: ”I tråkigt sällskap läser man.” Tidningen lades undan med fart.

/ Margareta Dahlin

Märkt , , , , ,

GAMLA TEATERN – slutet på 70-talet

Vid elva års ålder var jag med i ngt som hette UNF-teatern, ledd av nykterhetsrörelsens eldsjäl Ruth Berg, en äldre dam som måste ha lagt ner tiotusentals timmar som ideellt engagerad ledare i detta hus och i Marielundskolans gamla gymnastiksal i området Valhall.

I alla fall; vi huserade högst upp i Gamla Teatern, ingång från gården, tre trappor upp, vi måste avverka ett nittiotal trappsteg, många i alla fall, för att komma upp till vår lilla teaterlokal på femtio kvadratmeter, innehållande hall, kök och ett litet repetitionsrum med en pyttescen.

Jag tror att vi repeterade pjäsen Resan till Rhodos, vi var fem människor i tio- till tolvårsåldern, en äldre dam från Körfältet och en ännu äldre från Krokom. Jag var ensam kille och fick i laga ordning spela en tankspridd kamrer i trettiofemårsåldern, jag hade ju trots allt rätt kön för uppgiften.

När jag skulle gå hem från en repetition en söndag kände jag att någon lagt ngt i min ena sko, en liten hopvikt lapp. Meddelandet löd ungefär: ”Puss! Ska vi gå på bio tillsammans? Får jag chans på dig? Och så vederbörandes namn.

Vad hände tror ni! Jovisst, jag var alldeles kallsvettig och vimmelkantig i flera dagar. Jag ringde aldrig upp tjejen och hennes kärleksförklaring rann ut i sanden. Själv var jag kär i henne i minst ett år efteråt.

Märkt , , , ,