Kategoriarkiv: 1950-talet

Plats: Lockne Tid: 1950-tal

Stort utbud. När jag växte upp i Lockne fanns det två affärer, ett kafé, ett sågverk, station och damfrisering, två skräddare och ett ålderdomshem. Så mycket bara på ett så litet ställe. I dag finns det ingenting.

Arne Jönsson

Märkt , , ,

Plats: Tegelbruksvägen Tid: 1958

92 kvadrat. 1958 flyttade vi från en lägenhet på Skolgatan till en liten villa på övre delen av Tegelbruksvägen. När vi flyttade dit så fanns det redan tegelhus med källare på ojämna nummer.

Det hus vi flyttade in i var det första huset av åtta i Östersund som byggdes utan källare. Det var på 92 kvadratmeter och fasaden var byggd av tegel och eternitplattor.

En av de första dagarna när vi bodde där ringde det på dörren och en pojke undrade om jag kunde komma ut och leka. Han bodde på andra sidan gatan. Det bodde en hel del barn redan då där och allt eftersom det byggdes nya hus så blev det flera barn.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , ,

Plats: Torpet i Kungsgårdsviken Tid: 1950

Tanten i skafferiet. Jag var i sexårsåldern när vi bodde
i lilltorpet mellan Kungsgårdsviken och hamnen där sjöflyghangaren är. Farsan hade flyttat till F4 från F15 i Söderhamn och innan han och morsan fick tag på en lägenhet bodde vi där. Jag brukade sitta på bryggan och titta på, när Vampire J-28 dök ner mot Bynäset och sköt. Det var spännande.

Det spökade i torpet, men det berättar man ju inte för en sexåring. I efterhand har jag fått höra, att farsan ofta var upp på övervåningen för det gick nån däruppe. Men det var ingen annan som bodde där, det var ju bara vi tre. Farsan var en väldigt lugn och sansad person, men han hittade ingen förklaring.

En dag när morsan står i sovrummet och bäddar, kommer jag ingående. Jag hade varit i det stora skafferiet för att ta en skorpa och då stod en tant därinne. Jag kunde inte begripa, vad gör hon här? Mamma blev skraj, men när hon kom till skafferiet var det ingen där.

Det var också en beväring som skulle skjutsa en flottiljpolis ner mot sjön och körde Bynäsvägen uppifrån flyget. Rätt som det är så girar han rätt ner i diket. Flottiljpolisen undrade vad han pysslade med och beväringen svarade: ”Men jag kunde ju inte köra på damen som gick rakt över vägen.”

Nisse Stenbäck

Märkt , , , ,

Plats: Tegelbruksvägen, Odenslund Tid: 1950-1960

Korea. Det område som vi flyttade in till när vi flyttade till Tegelbruksvägen kallades i folkmun för Korea. Det fanns olika teorier varför det kallades för detta. Koreakriget pågick i början av 1950-talet och i färskt minne så påminde kanske området under byggnationerna om ett krigsområde med lera och gropar.

Det byggdes hela tiden i detta område. Innan vi flyttade
in så hade man byggt villor på Slingervägen och Odlarvägen och halva Tegelbruksvägen. Efter Tegelbruksvägen så byggdes det villor på ”Stigarna”, Hackstigen, Släggstigen, Spadstigen, Spettstigen och Yxstigen samt Hyggesvägen som gick parallellt med Lilla skogen. Sedan blev det kedjehusen på Krondikesvägen och Nyängsvägen. I folkmun så kallades de för ”Svegstågen” eftersom de liknade tåg med husen som satt ihop med garage emellan.

Det var massor av barn som bodde i Koreakvarteren då. Mamma hade problem när vi skulle äta lunch och middag att hitta igen mig. Hon fick den briljanta iden att skaffa en visselpipa. Så när hon blåste i den så kunde jag ta mig hem för att äta. En annan mamma blev också inspirerad av detta och skaffade en visselpipa. Som tur var så lät den annorlunda så vi visste vem som skulle komma hem.

Idag när man åker förbi så ser man inte så många barn.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Östersundsvägen, vid gamla bron Tid: 1955

Enarmad bandit. Sista affären på Hammarn, när det hade sjangserat, då var det två litsbor som hyrde det och i skyltfönstret stod det någon gammal tvättmaskin och skräp. Det var några personer som frekventerade den affär’n ganska ofta och då var det någon anhörig som blev misstänksam att man spelade om pengar där. Så då kom Polisen. Det fanns inget misstänkt i affären, men på lagret fanns det enarmade banditer.

”Vad är det här då?” undrade polisen.
”Det är för personalens trivsel,” svarade de.

Leif Persson

Märkt , , , ,

Plats: Kvarteret Stormhatten/Blomän- gen Tid: Slutet av 1950-talet

Vinster som blev nitlotter. När jag var sex år gick jag på en filmklubb i en källarlokal på Krondikesvägen. Där visades då och då barnfilmer, och jag minns dem som trevliga tillställningar. En gång bjöds det också på underhållning av ett syskonpar. En flicka i min ålder sjöng ”What you’ve done to me” och hennes storebror ackompanjerade på gitarr. Jag blev nog lite imponerad, både av att hon vågade uppträda och dessutom sjöng på engelska. Det skulle senare visa sig att vi blev klasskamrater och nära väninnor som håller ihop än i dag. På dessa träffar var det också lotterier, och en gång vann jag! Vilken härlig känsla, det här hade jag aldrig varit med om. När jag ivrigt öppnade det inslagna paketet förbyttes dock glädjen till snopenhet. Hade fått en slags serietidning med bilder som i mina ögon såg väldiga suddiga och underliga ut. Med ett par enkla pappersglasögon där ena plastglaset var rött, det andra grönt, skulle dock bilderna framträda ordentligt, och då skulle de upplevas som tredimensionella. De som hade slagit in vinsterna hade dock raskt gjort två vinster av det hela, en fick tidningen, någon annan glasögonen. Att de då samtidigt gjorde de bägge vinsterna värdelösa var inget de tog någon notis om. Jag minns att jag blev otroligt besviken, en känsla som satt i länge.

Nämnde det här minnet på en middag nyligen och fick
då höra två andra berättelser, en från 1950-talet och en från 1960-talet, om vinster som också mest orsakat besvikelse. I det ena fallet var det ett par grabbar som av nyfikenhet följt en kamrat till Frälsningsarméns barn- och ungdomsverksamhet på Rådhusgatan. En tårta skulle lottas ut, och den som berättade vann. Så roligt det skulle bli att komma hem och kunna bjuda sina föräldrar på tårta! Men se, det gick inte an. Tårtan skulle förtäras på plats. Alla som var där skulle dela på tårtan, och som berättaren minns det försåg sig ledaren med en rejäl bit. Vad var då fördelen med att vinna kan man undra?

I den andra berättelsen var också en tårta inblandad. Här fick vi höra om veckotidningen som brukade publicera födelsedagsbilder på barn. En gång var det middagsgästens porträtt som blivit utvalt, och som belöning skulle hon få en tårta. Tårtan skickades med posten, och det tog några dagar innan den var framme i Lugnvik, där hon bodde. Det visade sig att den inte hade klarat transporten så bra. Hela bakverket var i smulor och hamnade direkt i soporna.

Margareta Olsson

Märkt , , , , , ,

Plats: Norra Gröngatan 9 Tid: Sent 1940-tal, tidigt 1950-tal

En inställd flytt. Jag, mamma och pappa bodde först i en liten etta på Regementsgatan, sedan på Storgatan 4 och därefter på Norra Gröngatan 9. Pappa hade en idé om att han skulle till Stockholm och jobba, han hade sin lillebror där. Han fixade ett jobb och mamma var ju bekymrad, för hon ville inte flytta. Jag hade ledbesvär och var mycket förkyld när jag var liten.

En dag kommer pappa hem och säger att lägenheten är såld och vi ska flytta till Stockholm. I samma veva var mamma med mig till doktor Gezelius, barnläkaren. Han säger: ”Ja om du vill att jäntan ska bli sjuk och ha besvär resten av livet så flytta dit. Luften där nere är inget för dåliga luftrör.”

Så det blev inget av, han fick ge sig pappa. Men lägenheten var såld, så vi flyttade till en sommarstuga i Odensala, innan vi fick lägenhet på Råd- husgatan 32. Jag gick på Södra skolan, men bodde nära Norra skolan fast på fel sida vägen så jag fick gå ända bort till Södra skolan vid badhuset. När jag var 10 år, flyttade vi till Mariavägen, vid Krematoriet.

Åsa Stenbäck

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Hölje Tid: 1950-tal

Messmör. När jag var barn så minns jag första tvättmaskinen hemma, det var en pulsator i botten. Försäljaren som kom hem till oss och sålde maskinen berättade att alla han sålt fungerade perfekt utom i ett fall. Då han kom hem till dem stod tvättmaskinen där och det luktade av den och något brunt satt intorkat på kanterna. ”Har ni skitit i maskinen?” frågade han. ” Nä vi har kokat messmör,” blev svaret.

Jan Palmqvist

Märkt , , ,

Plats: En lägenhet Prästgatan 39 och en sommarstuga i Odensala Tid: 1959

Ingo vs Floyd. Detta som jag skriver om hände sommaren 1959. Jag var 11 år och min kusin Roland var 14. Ingemar Johansson skulle boxas om världsmästerskapet i tungviktsboxning. Den han skulle möta hette Floyd Pattersson och matchen skulle gå i Madison Square Garden i New York.

Eftersom det skulle vara reklaminslag i matchen fick den inte sändas i svensk radio. Därför blev det så att den skulle sändas i Radio Luxemburg och matchen skulle gå sent på natten, svensk tid.

Jag och min kusin ville gärna höra matchreferatet, men vi kunde inte störa Rolands föräldrar med att ha radion på mitt i natten, så vi bestämde att vi skulle cykla in till stan och lyssna på radion i deras lägenhet. Så blev det. Vi var vakna hela natten och eftersom Ingemar vann var det en väldigt speciell händelse. På morgonsidan cyklade vi, rejält trötta, tillbaka till stugan.

Det fanns vid den här tiden en genväg över Odensala camping och den brukade vi ofta ta. Då vi kom in på campingen kände jag att jag behövde gå på toaletten och eftersom det var utedass vid sommarstugan var det bättre här eftersom det var vattentoaletter. Jag satte mig på toaletten och måste ha somnat så gott som omedelbart. Jag vaknade av att jag ramlade framåt emot dörren. Min kusin som väntat utanför hade börjat fundera var jag tagit vägen. Jag förklarade för honom att jag somnat på toaletten. Senare under dagen somnade både min kusin och jag på flera konstiga ställen.

Det här var ett minne från denna boxningsmatch 1959 som gått till historien eftersom Ingemar Johansson vann. År 1997 flyttade jag till USA för att arbeta i Washington DC. Det hände att jag var i New York och gick förbi Madison Square Garden och jag tänkte då på detta som hänt mig 1959.

Kenneth Runevald

Märkt , , , , , , ,

Lucka 11 // Plats: Södra Strandvägen Tid: Slutet av 1950-talet och 1960-talet

Busungar. Jag, Anders, Tommy, Stefan J och Stefan S hittade barnmatspulver i soporna vid mjölkbutiken på Frösövägen, mitt emot Tages. Stefan S visste vad det kunde användas till. Vi gick hem till Tommy och Stefan som bodde på Strandvägen 5, våningen ovanför Anders. Där öppnade vi ett fönster och tömde ut pulvret efter husfasaden. En av oss, vet inte vem, stod nedanför på backen och tände på pulvret. Det brann fint efter husfasaden.

Vi åkte pulka och kälke efter Ruuthsvägen över Frösövägen, gångvägen till stan och ut på isen. En fick stå vakt och varna för bilar. En annan gång hämtade vi torkad asfalt, gjorde upp eld och smälte asfalten i kärl för att bygga vägar till våra Dinky Toys-bilar på Södra Strandvägen.

Vi köpte John Silver utan filter på kiosken vid Frösöbron och satte oss och rökte i några vägtrummor som var upplagda på Strandvägen.

En dag låg vi i slänten och sköt med slangbella märlor på bilar som körde på Frösövägen. En bil stannade och vi blev jagade ända in i lägenheten på Strandvägen. Mårten sprang in till sig och blev fasttagen, men vi sprang upp en våning och klarade oss.

Vi satte fast Mummlas dörrklocka med folie också, så den ringde hela tiden. Vi gjorde grottor i snötippen på Strandvägen där vi eldade julklappspapper. En gång kastade vi smällare på varandra och jag lyckades kasta en på Mårten som hamnade i hans jackficka, där han hade flera smällare. Per och Bengt stod på balkongen och kastade smällare på oss som var nere på Strandvägen och vi kastade tillbaka. En häxpipa råkade fara in genom balkongdörren till lägenheten.

Christin vek ner sina stövlar och skrev Stefan S på dem. Hennes pappa fick syn på detta och frågade varför hon hade Stefans stövlar. 

Tommy Jönsson

Märkt , , , , , ,