Etikettarkiv: Tegelbruksvägen

Plats: Tegelbruksvägen Tid: 1958

92 kvadrat. 1958 flyttade vi från en lägenhet på Skolgatan till en liten villa på övre delen av Tegelbruksvägen. När vi flyttade dit så fanns det redan tegelhus med källare på ojämna nummer.

Det hus vi flyttade in i var det första huset av åtta i Östersund som byggdes utan källare. Det var på 92 kvadratmeter och fasaden var byggd av tegel och eternitplattor.

En av de första dagarna när vi bodde där ringde det på dörren och en pojke undrade om jag kunde komma ut och leka. Han bodde på andra sidan gatan. Det bodde en hel del barn redan då där och allt eftersom det byggdes nya hus så blev det flera barn.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , ,

Plats: Tegelbruksvägen, Odenslund Tid: 1950-1960

Korea. Det område som vi flyttade in till när vi flyttade till Tegelbruksvägen kallades i folkmun för Korea. Det fanns olika teorier varför det kallades för detta. Koreakriget pågick i början av 1950-talet och i färskt minne så påminde kanske området under byggnationerna om ett krigsområde med lera och gropar.

Det byggdes hela tiden i detta område. Innan vi flyttade
in så hade man byggt villor på Slingervägen och Odlarvägen och halva Tegelbruksvägen. Efter Tegelbruksvägen så byggdes det villor på ”Stigarna”, Hackstigen, Släggstigen, Spadstigen, Spettstigen och Yxstigen samt Hyggesvägen som gick parallellt med Lilla skogen. Sedan blev det kedjehusen på Krondikesvägen och Nyängsvägen. I folkmun så kallades de för ”Svegstågen” eftersom de liknade tåg med husen som satt ihop med garage emellan.

Det var massor av barn som bodde i Koreakvarteren då. Mamma hade problem när vi skulle äta lunch och middag att hitta igen mig. Hon fick den briljanta iden att skaffa en visselpipa. Så när hon blåste i den så kunde jag ta mig hem för att äta. En annan mamma blev också inspirerad av detta och skaffade en visselpipa. Som tur var så lät den annorlunda så vi visste vem som skulle komma hem.

Idag när man åker förbi så ser man inte så många barn.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Tegelbruksvägen Tid: Tidigt 1960-tal

26 tums TV. I början av 1960-talet så blev det vanligare med att man skaffade TV. Jag tror att vi var en av de sista i kvarteret som skaffade TV. Så jag fick gå till kompisarna för att titta. En granne hade en TV med låsbara dörrar och där fick vi alltid be om lov för att få titta.

När vi skulle skaffa TV hemma så lånade pappa hem två stycken, en 20 tum och en 26 tums TV. Gissa vad vi valde? Den större kostade då 1600 kronor vilket motsvarar 16 000 kr idag. Så idag kan jag förstå att det inte var ett lätt val för pappa.

Björn Nilsson

Märkt , ,

Lucka 8 // Plats: Tegelbruksvägen Tid: Tidigt 1960-tal

Piaf och kliande ylle. När man skulle ut på vintern var det en plåga med yllekalsonger som kliade och hemska skidbyxor med resår under hälen. Det var pjäxor som gällde oavsett om man skulle åka skidor eller inte. Oftast var det mörkt ute och jag förstod inte vad jag skulle ut och göra då. Ibland så tog jag ett varv med skidorna runt huset, när pappa eller mamma var med så kunde det bli något längre utflykter i skidspåret mot Spikbodarna. Skidspåren började alldeles utanför vårt område. När man kom in så var ullen blöt och det luktade inte för angenämt. På radion så spelade man ofta låtar med Edith Piaf som Milord (1959), hon skorrade väldigt på erren och senare Non, je ne regrette rien (1960). Nu när jag lyssnar på dem igen så tar hon en tillbaka till barndomen. Trots att jag inte normalt lyssnar eller tycker om franska sånger så gillar jag dessa.

På torsdagar var det hemlagade pannkakor med massor av socker på. Ibland även vispad grädde och sylt. Det knastrade mellan tänderna när man tuggade. När man började att gå hos tandläkaren så hade jag massor av hål. Mamma var bekymrad, tandläkaren var bekymrad. Vad hade man väntat sig?

Björn Nilsson

Märkt , , , ,