Etikettarkiv: Storsjöyran

Minnen av Yran

Idag skulle den första festivalkvällen för Yran 2020 ha varit. I stället fick vi en pandemi. Men genom sin långa historia har Yran skapat många, många minnen.

Här är några av dem, vad minns du från Yran? Skicka gärna in dina minnen till oss.

Minnen https://dendoldastaden.wordpress.com/tag/storsjoyran/

Och här https://detdoldalandskapet.wordpress.com/tag/storsjoyran/

Podden Det dolda #yranminnen https://soundcloud.com/malin-palmqvist-246744296/del-6-yranminnen

Märkt

Plats: Stortorget under Storsjöyran Tid: 1984

Min enda yra. Sommaren 1984 var jag 30 år och bodde i Krokom, med man och en son på fyra år. 
Vi kom från Falun och hade bott här uppe i 8 år. Familjen hade åkt hem till Dalarna på semester. Jag skulle jobba så när det blev dags för Yran gick jag själv. 

Det var Björn Afzelius som spelade på Stora scenen. Det var magiskt, att stå där i folkhavet och att lyssna. Efter spelningen köpte jag en skiva och fick den signerad. 

Presidentens tal var också en upplevelse. 

På den tiden var JRA i aggressivaste laget, med sina högafflar. Så jag fick en liten dålig magkänsla. Det har inte alltid varit lätt att komma från Dalarna.

Men det var en fantastisk upplevelse. Av olika anledningar, är det den enda Yran jag varit på.

Märkt , , , ,

Plats: Hamngatan 13 Tid: 1990-tal

Kondomerian. Det var dagen efter den första yrankvällen. Med humöret på topp gick vi ut på stan. Östersund var och är dubbelt så stor som vår dåvarande hemstad Hudiksvall och utbudet av butiker var därefter.

Jag och min väninna måste ha varit rätt barnsliga tonåringar som fann butiken Kondomeriet så spännande att vi fnittrande tillbringade en lång stund därinne. En frigjord och lätt frivol kvinna invigde oss i de doftande kondomernas värld. Det inhandlades också några jordgubbs- och banandoftande produkter som det oblyga butiksbiträdet lade ner i godispåsar av papper.

De doftande kondomerna placerades ganska omgående i våra respektive plånböcker ifall lust och tillfälle helt plötsligt skulle uppstå. Mig veterligen kom de fruktdoftande skydden aldrig till användning.

Helena

Märkt , , , , , , ,

Lucka 12 // Plats: Hamngatan 4 Tid: 1990-tal

Sally. Vi var sjutton år gamla när vi tog tåget till Östersund för att vara med på vår första storsjöyra. Ett par charmiga östersundskillar som vi träffat på diskotek i hemstaden Hudiksvall någon helg tidigare bidrog antagligen till denna hastigt påkomna jämtlandsresa.

Mormor hade hjälpt till att ordna gratis inkvartering hos sin kusin Sally som bodde i en tvåa på Hamngatan 4. Sally var en fräsig tant som liknade mormor. Rösten var hes, hon skrattade mycket och var minst lika energisk som mormor. I köket hade hon hyst in ett par killar, medan jag och min bästa vän Elin fick ta vardagsrummet. Sally ville bjuda på ett glas starkt inför kvällen, det hörde till när man skulle ut på Yran menade hon. Men eftersom Sally vara mormors kusin och mormor ganska präktig vågade vi inte tacka ja till det där glaset.

Vi sprang på den ene av de två östersundscharmörerna – med flickvän. Den andre såg vi aldrig till. Besvikelsen över de uteblivna östersundsromanserna lade sig dock rätt snabbt. Vi lyssnade på artister jag inte längre minns, drack öl och cider som jag minns och träffade andra trevliga jämtar och inresta hälsingar. Glada och nöjda kom vi hem till Sally på Hamngatan framåt småtimmarna.

Helena

Märkt , , , , ,

Plats: Gågatan, Stortorget Tid: 1984

Jag arbetade på Reumatikersjukhuset som vårdbiträde. Det var sommar, den helgen det var Storsjöyran och jag hade med mig en patient ner på stan för att titta på evenemangen som var på dagen. Det var en ung, rullstolsburen tjej. På den tiden var det inte så mycket aktiviteter på dagtid, men det fanns några marknadsstånd på torget och en del längs gågatan. Innan vi skulle gå tillbaka upp till sjukhuset satt vi på en bänk på gågatan och åt glass, när en man som kom och gick stannade till. Han undrade om vi skulle komma tillbaka dit på kvällen också, men vi sa att vi inte hade några biljetter. Då sträckte han fram handen, med två biljetter i och gav oss dem!

På den tiden fanns det en ramp uppe vid kiosken i överkant av torget, så på kvällen när det spelades på scenen nere i hörnet av torget, stod vi där uppe på rampen med rullstolen och hade utmärkt utsikt mot scenen! En oförglömlig kväll!

Susanne Lindström

Märkt , , , , , ,

Plats: Storsjöyrans festivalområde Tid: Sommaren 2013

Det är det finaste sommarminne jag har. När mascaran var kladdig under ögonen och håret liknade ett fågelbo. När klockan var efter 03:00 en mycket tidig söndag- morgon och jag fortfarande stod och nynnade på ”Jamtland, Jamtland jamt och ständut” efter att Evert i år igen fått mitt Jämtlandshjärta att slå några extra slag.

När jag stod och dansade och sjöng högt och falskt till låtar jag egentligen inte kunde i en trång folkmassa med människor fulla av kärlek framför scenen i Badhusparken. När jag vinglade bort mot någon efterfest när portarna till festivalområdet slagits igen längs stans vackraste gator samtidigt som solen sakta och säkert reste sig över sjön. När jag inte brydde mig om vad klockan var eller om att en morgondag existerade. Då jag bara fick vara 17 år och älskad av staden.

 
Märkt , , , , , ,

Plats: Stortorget, Tid: lördag under Storsjöyran omkring 01.00, 1983

Det hände mig någonting, några minuter efter att, Moltas Eriksson avslutat sitt presidentval ifrån balkongen. Jag satt helt matt – efter en omtumlande kvälls upplevelser, samtidigt som Harrda Ku, hade börjat spela i ett hörn av torget.

Under några timmar har jag pendlat mellan Badhusparkens scen och Stortorget för att njuta av mycket bra musik. Hur många minns idag att 220 Volt var det absolut första band uti den moderna Storsjöyran. Men även folklivet. På den tiden höll tivolit till – på samma plats där Krogstråket finns idag. Vad jag såg är inte viktigt….

Satt på en trottoarkant på Torget och ”Linken” passerar förbi. Berömmer han för ett otroligt arrangemang. Han svarar något i stil med ”Hoppas att vi ses, nästa gång”…. Under natten går man tillbaka till bilen.. samtidigt som ”Heim te Kluk” ekar runt torget… höll säkert på tre minuter efter att låten slutat.

Så här efteråt är det svårt att förstå att det skulle uppstå som en ”förälskelse” mellan mig och festivalen. Sedan 1983 har jag bara missat två torsdagar, av festivalkvällarna (1992 och 1998 ). Sammanlagt har jag tillbringat 66 dygn på festivalområdet. Sett genomsnitt 4 – 6 konserter per kväll och säkert slitit ut två par skor…

Förälskelsen har resulterat i följande händelser:

  • Gått en Arrangörsutbildning på Folkhögskolenivå, sk Kulturpilot, dvs kulturarrangör i glesbygd
  • Intervjuad ett år av P3 Festival, som en av dom flitigaste besökaren
  • Gått ifrån ”vanlig besökare” till en ”med funktion”. Genom åren har jag provat på en del olika funktioner. Allt ifrån att bygga staket, riva scener till att idag fotografera innanför kravallstaket
  • Haft mängder med magiska konsertögonblick. Det är för många att räkna upp. Men det finns höjdare som Jacob Hellman, Imperiet, Corrs, Suede, Eletric Boys, Bryan Adams, Shakespeare Sisters, Pulp, Darkness, Stalingrad Cowgirls och många fler
  • Kunnat följa utvecklingen av hela festivalen. Ifrån en liten gatufest till en stor internationell festival. Även hur konceptet utvecklats ifrån en bayersk ölhall till ett krogstråk. Men även att mitt ibland festivalkaoset finns det plats för lite ”smalare kultur”
  • Mitt besöksbeteende har ändrats ifrån: Att följa det som händer på huvudscenerna till att upptäcka nya artister på småscenerna
  • Aldrig gjort ”Yran-klassikern”. Löst in sig och fastnat på Krogstråket. Inte sett en enda konsert. I bästa fall har man sett Ständutt Blakk, innan man rullar hem…
  • Även en utveckling ifrån ”vild camping” kring Storsjöns stränder till dagens Yrancamping
  • Fått genom åren underbara vänner, som är festival / musik-människor som en själv. Man träffas i bästa fall en gång per festival, men under den kvällen, är dom lika viktiga som mina vänner hemma
  • Som sagt.. lett fram till yrkesutövning. Genom åren har mina kunskaper – lett fram till jobb på bla Radio Åredalen, Radio 1FM som exempel. Men även att lokala arrangörer utnyttjat mina kunskaper som bokare, scenschef, idéspruta etc…
  • Men inte bara positiva händelser: Jag minns när Dia Psalma-konserten i ett för litet tält, med för mycket publik höll på att utvecklas till en katastrof. En händelse som höjde säkerheten. Själv blivit överdragen ett kravallstaket, när man varken kom fram eller bakåt under en konsert. Men även upplevt festivalen i ett regn, som verkade hålla på en helg….

Efter alla dessa år finns förälskelsen kvar. Man planerar varje år efter nästa års festival. Varje år säger man: I år är det sista året. Lika förbannat har man bokat samma övernattningsrum, innan man lämnat Östersund. Bara för att ha ett krypin och sova några timmar

Lika säkert kommer jag att återfinnas framför Storsjöyrans scener och jaga en lika stark upplevelse som 1983…. Och det händer att man får en ”kick” av något speciellt varje år…Sedan är frågan. Är jag en upplevelse-narkoman som försöker återskapa en gammal känsla ???

2010 gör jag dag 67 – 69… för att fira 70-dagsjubileum torsdagen Yran 2011.

Märkt ,