Etikettarkiv: odenskog

Plats: Odensala Tid: 1950-talet

Försvunna smultronställen. Jag växte upp i Östersund på 1950-talet. Eftersom lägenheten vi bodde i låg mitt i stan var föräldrarna måna om att min bror och jag sommartid kom ut på landet. Jag har minnen av sommarvistelser som jag och min bror hade hos min mormor i Duved i slutet av fyrtiotalet. 1950 var det år då föräldrarna första gången hyrde en sommarstuga och den låg i Odensala utefter Odenskogsvägen. På den här tiden var det landsbygd då man kom till den plats där nuvarande Scandic Hotell finns.

Mina föräldrar fick hyra en stuga av paret John och Alma som byggt ett nytt hus åt sig själva. Stugan var utan vatten och avlopp så det var utedass och pump på gården som gällde.

Året därpå hade John och Alma sålt detta hus. Min far hade en arbetskamrat som bodde på en gård i Odensala, rakt nedanför nuvarande Växtvaruhuset. Gården bestod av ett stort trähus med flera lägenheter, ladugård och grishus, förråd m.m. Det fanns grisar, höns, kattor, hund och häst på gården. Där fick mina föräldrar hyra bryggstugan. Här tillbringade vi två somrar där vi barn hade mycket roligt.

I Odensalabäcken fick jag mitt livs första fisk, fångad på en böjd knappnål som var fäst vid en björntråd. En av familjerna som bodde på gården hade barn i ungefär vår ålder och det blev mycket lek med dem. Det var meningen att vi skulle hyra där även 1953, men en boende på gården hade blivit sjuk i misstänkt paratyfus och eftersom vi fått en lillasyster i slutet av maj ville mina föräldrar inte hyra där denna sommar.

Min far fick reda på att det fanns ett tomt hus i Odenskog ungefär där ICA Kvantum ligger. Han kom överens med ägaren och där bodde vi sommaren 1953. Detta år hade min far börjat bygga en sommarstuga i Odensala, en bit ovanför där de tidigare nämnda John och Alma bodde. John var snickare och han hjälpte till med bygget av sommarstugan. Sommaren 1954 var första året vi bodde i den egna stugan. Under återstoden av 1950-talet flyttade vi, så fort skolan slutat, ut till sommarstugan och vi bodde där tills skolan började. Det var en härlig tid med lek och upptåg. Min tre år äldre bror var mycket påhittig. Det byggdes kojor, lådbilar, golfbanor, linbanor, det spelades teater och mycket annat. Även här fanns det barn som vi lekte med och några kusiner som bodde på Rådhusgatan.

Bygden kring Odensala/Odenskog var vid den här tiden ett lantligt område och vi hämtade nästan varje dag mjölk på en bondgård i närheten. Det var en arrendetomt som stugan stod på och eftersom det skulle byggas lägenheter i området måste stugan flyttas eller rivas. 

Där John och Almas hus låg är det nu en äng och varför detta fina hus revs vet jag inte. Av bondgården som vi bodde på i två somrar finns inte ett spår kvar. Bostadshuset användes som övningsobjekt av brandkåren och övriga byggnader är också borta och numera är där bebyggt med radhus. Där min far uppförde stugan i Odensala byggdes det lägenheter och det är i dag ett stort bostadsområde. I Odenskog är det sedan länge flera industrier, företag, affärer m.m. Själv flyttade jag från Östersund med fru och barn 1978 till ett nyrenoverat hus i Husås 3,5 mil från staden och där växte våra barn upp i en lantlig miljö. Vi bodde i Husås i trettiofem år men numera är Lit vår bostadsort. 

Roland Norrman

Märkt , , , , ,

Plats: Grusväg mot Odenskog Tid: Tidigt 1960-tal

Diligensvagnen. Ovanför Lilla skogen gick det en grusväg till Odenskog. Folk från travet använde den ofta för att träna hästarna. En morgon låg det en diligensvagn i diket där. En täckt vagn som man ofta såg på vilda västernfilmerna på TV.

Vi fick med gemensamma krafter upp den på vägen igen. Vi rullade iväg den och försökte gömma den. Det var perfekt att leka cowboys och indianer i den. Tyvärr dök man upp från travet och tog igen den. Vi hävdade att det var vår eftersom vi hade hittat den. Men det hjälpte inte. Senare hittade vi en öppen vagn som man också kunde se på filmerna från Amerika. Några äldre killar fick ihop ett gäng ungar som fick stå vid skaklarna och dra den medan dom skulle åka. Vi fick slita rejält för att dra den upp över Körfältet. När vi närmade oss ett av förråden sa killen som gick bredvid mig att vi skulle göra myteri och springa iväg runt förrådet. Vi gjorde så, men jag snubblade på en stock och stukade foten. Jag tog mig ingenstans. En av de äldre killarna lät mig åka med i vagnen. Men det varade inte så länge eftersom de som drog ekipaget ledsnade på uppgiften.

I slutet av grusvägen så fanns det en gård som hade en liten kiosk på gården. Om man skulle handla så fick man ringa på en klocka. Marabous stora chokladkaka kostade 98 öre.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , ,

Plats: Gångbron, Frösön, Odensala Tid: Hösten 2004

På väg mot Frösön som vänner, du och jag som hängt ihop i vått och torrt. Inte visste jag att det var den sista gången jag skulle få se dig eller prata med dig, gladeligen följde jag med dig hem till din dörr så du skulle vara säker.

Det tunga regnet öste ner så fort jag börjat min hemgång mot lägenheten i Odenskog. Kanske var det ett konstigt sätt att säga åt mig att vända tillbaka, tankarna flög i huvudet som det alltid gör under en promenad genom staden. Vilka är ”vi”? Ska vi räknas som goda vänner eller har hon andra avsikter? Jag var helt själv i höstmörkret när jag gick strandpromenaden hem, en kvalité som är få förunnat i en stad.

Såhär när man ser bakåt i tiden så kanske man skulle varit ärlig, ställt frågan rakt ut. Ung och dum som man var förstod jag aldrig värdet av en sådan vän.

Vi gled isär och den kärlek som skulle varit uteblev, kontakten bröts och två själar vandrade vidare. Hittade nya bekantskaper, partners och syften med livet.

Märkt , , , , , , ,