Kategoriarkiv: Gångbron

Plats: Badhusparken Tid: September, 2013

Något att leva för. Det här kan låta väldigt sorgligt, men allt är i dag bra. Jag hade under en längre tid mått väldigt psykiskt dåligt och jag hade bestämt mig för att jag inte vill leva längre av många orsaker. En natt i mitten av september stod jag på mitten av bron och tittade ut över vattnet. Jag klättrade över på andra sidan av räcket, stod och bara tittade och andades.

– Om du vill bada borde du ta av dig kläderna, men jag har också hört att det ska vara ganska kallt vid denna tid på året, sa någon bakom mig.

En ung kille i min egen ålder stod några meter ifrån mig och betraktade vad jag höll på med. Jag bad honom att gå. Som svar på vad jag sa kom han närmare och ställde sig bredvid mig och lutade sig på sina armar på räcket. Han frågade vad mitt namn var, men jag kände inte att detta var ett tillfälle som jag ville vara trevlig eller ens försöka prata. Jag ville vara ifred. Jag ville försvinna.

Vi stod tysta en liten stund innan han snabbt tog tag om mina axlar, la sitt huvud bredvid mitt och sa tyst:

– Inte ska en så söt tjej som du hoppa från en bro, kom. Han tog ett hårdare tag och lyfte mig upp över räcket tills vi stod framför varandra och han kramade mig hårt.

Då brast det för mig och jag började storgråta mot hans axel. Att en så fin människa gjorde detta för mig, jag förstod det inte. Han lät mig gråta, tog min hand och började dra med mig bort från bron. Han bara gick där bredvid mig, tyst och fortfarande hållande i min hand. Fina fina människa, han visade mig att det fanns något, något litet att leva för. Jag är evigt tacksam.

Märkt , ,

Plats: Gångbron, Frösön, Odensala Tid: Hösten 2004

På väg mot Frösön som vänner, du och jag som hängt ihop i vått och torrt. Inte visste jag att det var den sista gången jag skulle få se dig eller prata med dig, gladeligen följde jag med dig hem till din dörr så du skulle vara säker.

Det tunga regnet öste ner så fort jag börjat min hemgång mot lägenheten i Odenskog. Kanske var det ett konstigt sätt att säga åt mig att vända tillbaka, tankarna flög i huvudet som det alltid gör under en promenad genom staden. Vilka är ”vi”? Ska vi räknas som goda vänner eller har hon andra avsikter? Jag var helt själv i höstmörkret när jag gick strandpromenaden hem, en kvalité som är få förunnat i en stad.

Såhär när man ser bakåt i tiden så kanske man skulle varit ärlig, ställt frågan rakt ut. Ung och dum som man var förstod jag aldrig värdet av en sådan vän.

Vi gled isär och den kärlek som skulle varit uteblev, kontakten bröts och två själar vandrade vidare. Hittade nya bekantskaper, partners och syften med livet.

Märkt , , , , , , ,