Kategoriarkiv: Odenskog

Plats: Grusväg mot Odenskog Tid: Tidigt 1960-tal

Diligensvagnen. Ovanför Lilla skogen gick det en grusväg till Odenskog. Folk från travet använde den ofta för att träna hästarna. En morgon låg det en diligensvagn i diket där. En täckt vagn som man ofta såg på vilda västernfilmerna på TV.

Vi fick med gemensamma krafter upp den på vägen igen. Vi rullade iväg den och försökte gömma den. Det var perfekt att leka cowboys och indianer i den. Tyvärr dök man upp från travet och tog igen den. Vi hävdade att det var vår eftersom vi hade hittat den. Men det hjälpte inte. Senare hittade vi en öppen vagn som man också kunde se på filmerna från Amerika. Några äldre killar fick ihop ett gäng ungar som fick stå vid skaklarna och dra den medan dom skulle åka. Vi fick slita rejält för att dra den upp över Körfältet. När vi närmade oss ett av förråden sa killen som gick bredvid mig att vi skulle göra myteri och springa iväg runt förrådet. Vi gjorde så, men jag snubblade på en stock och stukade foten. Jag tog mig ingenstans. En av de äldre killarna lät mig åka med i vagnen. Men det varade inte så länge eftersom de som drog ekipaget ledsnade på uppgiften.

I slutet av grusvägen så fanns det en gård som hade en liten kiosk på gården. Om man skulle handla så fick man ringa på en klocka. Marabous stora chokladkaka kostade 98 öre.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , ,

Plats: Gångbron, Frösön, Odensala Tid: Hösten 2004

På väg mot Frösön som vänner, du och jag som hängt ihop i vått och torrt. Inte visste jag att det var den sista gången jag skulle få se dig eller prata med dig, gladeligen följde jag med dig hem till din dörr så du skulle vara säker.

Det tunga regnet öste ner så fort jag börjat min hemgång mot lägenheten i Odenskog. Kanske var det ett konstigt sätt att säga åt mig att vända tillbaka, tankarna flög i huvudet som det alltid gör under en promenad genom staden. Vilka är ”vi”? Ska vi räknas som goda vänner eller har hon andra avsikter? Jag var helt själv i höstmörkret när jag gick strandpromenaden hem, en kvalité som är få förunnat i en stad.

Såhär när man ser bakåt i tiden så kanske man skulle varit ärlig, ställt frågan rakt ut. Ung och dum som man var förstod jag aldrig värdet av en sådan vän.

Vi gled isär och den kärlek som skulle varit uteblev, kontakten bröts och två själar vandrade vidare. Hittade nya bekantskaper, partners och syften med livet.

Märkt , , , , , , ,

Plats: Diverse byggvaruhandlar i Odenskog Tid: En våreftermiddag 2011

Jag höll på att renovera mitt kök och gjorde ärenden på Odenskogs olika byggvaruhandlar. När jag lämnat den sista affären och satt i bilen skulle jag ta fram min mobil, men hittade den inte. I stället hittade jag en annan telefon inklämd bredvid förarsätet, en interntelefon. Skumt. Först trodde jag att någon drev med mig, men när jag sedan hittade min egen telefon kvarglömd hemma förstod jag att jag måste ha snott med mig interntelefonen från någon av affärerna, helt omedvetet. Så det blev till att åka runt till affärerna igen och fråga personalen vilken typ av interntelefoner de använde. På XL-Bygg fick jag träff.

Marit Sigurdsson

Märkt , ,

Plats: Långkajen, dåvarande Bilspedition Odenskog Tid: 1993-1997

Sommareftermiddagarna då man på eftermiddagsfikat avnjöt en 88:an pinnglass inköpt på Soifa i solen. Väntande på det sista styckegodset innan det var dags att skicka i väg långtradaren söderut.

Lars Önegård