Etikettarkiv: Körfältet

Plats: Körfältet Tid: Tidigt 1960-tal

Eternit och gamla piskor. Körfältet var precis som namnet antyder ett övningsfält för militären. På södra och östra delen så var det förråd. De var byggda i korrugerad eternit så det var enkelt att ta sig in. Det var bara att sparka sönder ett hörn på baksidan. Sedan kunde vi krypa in. Det fanns bland annat jeepar där som vi kunde sitta i och leka. Så fort det kom någon och öppnade portarna så gällde det att snabbt krypa ut bakvägen. Lite senare öppnade de överskottsförsäljning i övre delen av förråden. Det var en guldgruva för unga pojkar. Det fanns allt, som verktyg, piskor, maskiner, gamla radioapparater.

Med piskorna kunde man leka Zorro, som var då en populär serie på TV. Jag köpte en gammal radio men det visade sig att man var tvungen att köpa flera olika sorters batterier för att få den att fungera, bland annat ett 90-voltsbatteri för anoden. Så det var bara att glömma. Jag skruvade isär allting istället och den fina sinkade lådan kunde man använda till annat.

Ibland övade militären på Körfältet och eftersom det inte var avstängt för allmänheten följde vi övningarna bland terrängfordon och motorcyklar. Till Valborg så var det alltid en stor brasa där som alla i området hade dragit ihop. 1968 så började man bygga bostäder där och då försvann allt det roliga.

Björn Nilsson

Märkt , , , ,

Lucka 9 // Plats: Körfältet Tid: 1972

Lyftkranen som välte.

Nisse: Vi bodde på Konstapelgränd, gården ovanför där det här bygget pågick. Kvällen innan fick jag höra att jag kanske skulle köra en annan lyftkran än min vanliga, för han som brukade köra den skulle vara ledig. Den jag brukade köra gick efter den stora centrumbyggnaden på Körfältet, den här stod på ett litet annorlunda spår. Jag berättade det för Åsa på kvällen innan, att jag skulle köra den andra kranen. Men det blev inte så. Det var den kranen som tippade. Åsa var hemma och hörde när det hände.

Åsa: Jag var hemma och pratade i telefon när jag hörde världens brak. Sonen var ute på cykel så jag rusade ut för att titta till honom. En dam står på gården och skriker att det var kranen – hjärtat for upp i halsgropen. Jag sprang som en idiot, jag trodde att det var Nisses kran som tippat. Men då fick jag se Nisse komma från andra kranen, vi möttes där den här killen satt fastklämd. Ambulansfolket kom, men det gick ju inte att rädda killen, han dog. Min pappa var botomte (alltiallo) på bygget och såg kranen komma så han springer därifrån, men kommer på att kranen kommer ju efter! Han snavade i en kabel och låg bara och väntade på att han skulle bli ihjälslagen. Men kranen träffade nån brädbit som slog honom på benet, det var allt, men psyket kraschade.

Vi hade väldigt svårt att somna den kvällen.

Åsa och Nisse Stenbäck

Märkt , , , ,

Välkommen på boksläpp för Den dolda staden Östersund med omnejd

dolda körfältet 3 foto malin palmqvist

Vi ses på Mötesplatsen Reveljen, Körfältet centrum, Östersund

söndag den 9 december kl 12-15.

Vi läser minnen från den nya boken och bjuder på adventsfika. 

Kl 14 gör vi en kortare stadsdelsvandring på Körfältet.

Vill du läsa ditt minne på boksläppet? Säg till oss i förväg eller direkt på plats.
Vi samlar också in ljud till vår nya podd så om du själv vill läsa in ditt minne får du gärna göra det på plats under boksläppet. 

Som tack för att du lämnat minnen till boken får du en bok som du kan hämta ut på plats under boksläppet. Vill du köpa flera böcker har du som minneslämnare specialpris under boksläppet, då kostar boken 100 kr, ordinarie pris 140 kr. 

Om du inte har möjlighet att komma på släppet, kontakta oss så att du kan få din bok i efterhand. 

Ingen föranmälan, det är bara att komma och ta gärna med dig en vän. 

Frågor?
Mejla dendoldastaden@gmail.com
eller ring:
Malin Palmqvist 070-2460102
eller
Sara Swedenmark 070-6533051

Märkt , , , ,

Plats: Körfältet Tid: tidigt 1970-tal

Körfältet hette Östersunds nya bostadsområde i början av 1970-talet. Min mormor och morfar skulle flytta till staden för att ta hand om mig, när mina föräldrar jobbade. Jag hade nyss adopterats från Sydkorea och vid den här tiden var inte förskolan något som alla gick i. Pappa hade hjälpt mina morföräldrar att köpa en lägenhet på Körfältet i samband med att det byggdes. Tvårummaren låg på övre plan, det var en hörnlägenhet med utsikt över stadens första höghus. Tegelfasaderna var bruna och helhetsintrycket gav ett murrigt intryck. Lägenheterna var mörka trots att de är genomgående med fönster åt båda hållen. Jag kommer fortfarande ihåg de gråvita dörrfodren av plast, som gav ett ihåligt lite gnekande ljud när man kom åt dem. Jag brukade cykla runt på min älskade trehjuling och det hände rätt ofta att jag slog i karmarna. Det mesta var grått i lägenheten till en början, men det dröjde inte länge innan orangea tapeter med stora bruna blommor sattes upp på väggar och köksluckor.

Körfältet fick rätt snart dåligt rykte trots levande centrumbyggnad med bibliotek, livsmedelsaffär och annan service. Det nya bostadsområdet blev något av förort med alla de problem som det brukar innebära. Ungdomar buskörde moped på de fina gångbanorna och nyanlagda gräskullarna. Värst var det på helgerna. Då var det ett evigt spring i trapporna på nätterna. Folk urinerade överallt och jag hörde att man till och med hade bajsat ner i tvättstugan vid något tillfälle. Min mormor och morfar fick ingen bra start på sitt nya liv i Östersund. Med tiden blev det trots allt lugnare och björkarna blev större och gräsmattorna grönare. I Östersunds västra utkant började ett nytt bostadsområde byggas. Lungvik blev nästa problemområde.

Jag har nog alltid föraktat Körfältet. Mörkt, plastigt och tråkigt. Att mina föräldrar skulle bosätta sig där och att jag och min familj också skulle bo där tillfälligt kunde jag aldrig ana. Mamma och pappa bor fortfarande på Körfältet och stortrivs. De små innergårdarna med lekpark i mitten skapar en familjär känsla och ”kullarna” är fortfarande orörda och björkarna susar som aldrig förr. Egentligen är Körfältet idealiskt för småbarnsfamiljer, men i stället har det blivit platsen där man börjar eller slutar sitt egna boende, som ungdom eller pensionär.

Maria Ahlström, numera 51 år

Märkt ,