Rånet. Jag var 86 år och ute på min rullatorpromenad mitt på dagen här nere på Rosenlundsvägen och där möter jag en pickup som står parkerad på min sida, så de ser ju mig precis rakt i ansiktet. Jag såg ju dåligt redan då så jag vet inte riktigt hur de såg ut. Jag går där lugnt och stilla och så hör jag nån som kommer springande en bit i från mig. Jag tänkte att det var någon som ville fråga om något. Hon rycker min handväska som jag hade liggande i rullatorkorgen ifrån mig, jag får tag i ena handtaget och håller i så länge jag kan men hon vann och så stack hon ifrån mig. Jag hann bara skrika ”din jävel” åt henne, ett uttryck som jag aldrig nånsin brukar använda.
Jag gick genom tunnlarna upp till affären för att ringa. I min väska hade jag mobilen, plånboken med tusen kronor, körkortet och nåt anteckningsblock. Poliserna var här på nolltid. Det samlades folk när polisen kom. De förhörde mig och jag fick visa hur bilen såg ut. Jag gjorde så gott jag kunde i fråga om upplysningar. Poliserna skjutsade hem mig för jag var ganska uppskärrad.
Några dagars senare fick jag ett brev att fallet var nedlagt för det fanns inga bevis. Men så gick det till veckan efter så sker det ett rån på Dollarstore i Svenstavik och då blev det ett pådrag utan dess like, man hörde sirenerna tjöt här utanför och där haffade man de här båda ungdomarna. De la ut en spikmatta vid Rätan som de körde in i och där hade de riktat en pistol mot en av poliserna så det blev rättegång som jag blev involverad i och de fick fängelse.
Det har inte släppt än, varje gång jag går där nere så påminns jag om det här. Rättegången var väldigt krävande, jag tänkte på mina egna barnbarn som är i samma ålder.
Den dolda staden Östersund 