Etikettarkiv: Östersunds teaterverkstad

Plats: Bangårdsgatan, ÖPR, Isaksons kafferosteri Tid: Sent 1950-tal

I slutet av femtiotalet började jag på ÖPR, Östersunds Praktiska Realskola. Skolan låg i de lokaler som sedermera kallades Österängsskolan. Vi hade förstås gymnastik och idrott på schemat och var både ute och inne. Inomhus innebar aktivitet i gymnastiksalen som i dag är Teaterverkstans lokaler. Utomhus kunde vara på Björkbacka eller Fyrvalla.

På höstarna var det gatlopp, alltså att springa cirka tre km längs Bangårdsgatan. Den gemensamma starten var utanför gymnastiksalen och så bar det iväg mot Söder. Gymnastikdirektören Christer Hultgren startade oss varpå han satte sig på sin cykel och cyklade till ungefär där Nyströms kakelaffär ligger i dag. Där var han kontrollant och rundningsmärke. Det var då att vända och springa hem. I lokalen mittemot gymnastiksalen låg då Isaksons kafferosteri. Som jag minns det så var det klara höstdagar som dessa träningspass ägde rum. Några hundra meter före målet, ungefär vid Matpiratens gamla lokaler, möttes vi då av rostad kaffedoft och då visste vi att målet var nära.

Jag förknippar, än i dag, drygt 60 år senare, doft av rostat kaffe och upplopp i ett gatlopp med varandra.

Jan Palmqvist

Märkt , , , , , , , ,

Plats: ÖTV, Bangårdsgatan Tid: 5 september 2009

Det var en lördag som vilken annan, klev upp och begav mig till jobbet. Det var en seg dag och klockan riktigt kröp fram. Strax innan jag ska sluta får jag ett sms från sambon, han är på ÖTV (Östersunds teaterverkstad) och pysslar med något, kanske hänger han om ljuset, vem vet. Han meddelar att han inte kommer hinna klart innan jag slutar jobba och undrar om jag inte kan tänka mig att komma bort och hålla honom sällskap.

Jag och han umgicks i samma kretsar under gymnasietiden, jag gick teaterlinjen på PC och han läste natur-internationell på Wargen. Vi visste om varandra men det var inte mer än så. Några år senare, och båda två rikare på erfarenheter, träffades vi igen på ÖTV. Vi trivdes direkt ihop och drogs till varandra även om det tog något år innan vi insåg det som många andra insett tidigare – att det skulle vara vi.

När jag slutar jobbet denna lördag promenerar jag således bort till teatern, när jag kommer fram är dörren mot gården låst. Jag ringer älsklingen och berättar att jag är här och ber honom komma och öppna, men han envisas med att jag skall komma till stora ingången. Lite märkligt tycker jag, men går trots allt dit. Där möter han mig och vi går in i lokalerna. När jag öppnar dörrarna in till vår teatersal möts jag av ett mörkt rum, med ett enda litet belyst bord mitt på golvet. Bordet är jättefint dukat med rosor och levande ljus, som någonting taget ur en teater- pjäs. Snacka om överraskning! Blev alldeles rörd och fick en tår i ögat, ingen har någonsin gjort något så fint för mig.

– Du förtjänade något extra, säger han.

Så får jag slå mig ner vid bordet och han häller upp vin och hämtar in maten. Vi äter en god förrätt och pratar och skrattar, så mellan förrätten och varmrätten går han ner på knä och frågar om jag vill gifta mig med honom.

Vi hade bara varit ett par i fem månader, men naturligtvis svarade jag ja, i dag fyra år senare sitter jag hemma i soffan och tittar på när han leker med vår ettårige son på golvet och jag är så lycklig över min lilla familj!

Sabine Dahlberg

Märkt , , ,