Etikettarkiv: Lillsjöskolan

Plats: Storsjöskolan Tid: 1980-talet m.m.

Det är en stor nostalgi att prata med andra uppväxta i idylliska Odensala på 1970-/80-talet. Vi minns dagisbjörken, mörkerskidåkning i spåren mot Spikbodarna, grusbacken, den stora klätterställningen vid Lillsjöskolan, kallkällan på väg till Markussonvallen, slöjdandet av sin egen kniv, fritidsgården, den lilla stigen genom skogen till Lillsjöns badplats osv. Inget väcker dock så mycket samhörighet och engagemang som att börja prata om biologiläraren som vi hade på Storsjöskolan. Via honom lärde vi elever oss saker till nytta för livet, exempelvis styrkan av överinlärning, minnestekniker att använda på mataffären och tallriksmodellen. Allra störst intryck gjorde att vi fick träna in fågelläten. Vi fick lyssna på skiva och repetera gång på gång. En lista delades ut där ljuden översattes i oförglömliga liknelser. Jag har aldrig lagt undan min lista utan den har haft sin plats i fågelboken i bokhyllan ända sedan högstadiet. Än idag är det omöjligt att inte reagera när jag hör ”1-2-3-4-5-6-sjuu” eller ”gå-då” i skogen. Utbrister jag ”titti-fy, titti-fy” börjar alla uppväxta i samma område le stort och igenkännande.

Ellinor Hemå

Märkt , , , , , ,

Plats: Lillsjöskolan, Biblioteksgatan, Buss 2 Tid: I början av 1980-talet

Min fröken på lågstadiet var fantastisk. Redan några veckor före skolstart fick jag höra av pappa att hon verkade riktigt bra och det omdömet litade jag på. Det var så spännande att börja skolan att jag gick rakt in i en lyktstolpe min allra första skoldag eftersom jag uppspelt pratade och pratade när jag gick dit.

Eftersom fröken var en central person i mitt liv var det verkligt angeläget för mig att ordna en present till henne när hon skulle fylla år. Fröken var väldigt gammal tyckte jag. På de vuxnas reaktioner förstod jag att det var riktigt stort att fylla hela trettio år!

Efter lite tjatande och förmaningar fick jag faktiskt åka buss till stan utan vuxet sällskap för första gången för att inhandla den viktiga presenten. Jag och en klasskamrat tog tvåans buss in till stan. 2:50 tror jag att bussbiljetten kostade. Vi klev av ovanför Domus och gick raskt och bestämt till presentaffären ”Rosengömman” på Biblioteksgatan. Där, på disken, fanns en liten monter med de allra finaste små glasdjur. Jag och min klasskompis köpte en varsin för att ge till fröken. Fyllda av förtroendet att åka själva gick vi direkt tillbaks till bussen igen för att hinna hem på samma biljett. Uppdraget var slutfört och vår lärare kunde få sin present.

Ibland ser jag min lågstadielärarinna på stan även i dag. Det underliga är att jag tror att hon har haft samma ålder hela tiden jag har känt till henne. Hon är kanske rentav yngre nu än när jag var liten!

Ellinor Hemå

Märkt , , , , , , ,