Etikettarkiv: 1973

Plats: Isaksons kafferosteri, Ringvägen 2 Tid: Våren 1973

Denna dag skulle jag göra min sista arbetsdag på kafferosteriet. Jag var 22 år, hade arbetat där i omkring ett och ett halvt år och det var nu dags att gå vidare. Det var med blandade känslor jag infann mig den där dagen. Visst var jobbet ganska enahanda. Här rostades, maldes och paketerades kaffe i ett ständigt närvarande moln av kaffedamm. Själv stod jag oftast vid en paketeringsmaskin. Jag skulle inte sakna själva jobbet, men mina arbetskamrater.

Det var en liten arbetsplats med bara omkring ett dussin anställda. Här fanns både män och kvinnor, unga och gamla. När jag började där, efter att ha tagit studenten och tågluffat runt i Europa på Interrailkortet, kände jag mig genast välkommen. Jag blev behandlad som en vuxen och fick ganska snart ta del av både förtroenden och livsberättelser. Själv talade jag mycket om Vietnamkriget under de där åren, och här fick jag höra om hur det var att leva i Norge under andra världskriget, om stölder av potatis för att överleva. En kvinna berättade att hennes pappa hade gått med som musiker i demonstrationståget i Ådalen 1931. Det var hisnande berättelser och jag visste att det var detta jag skulle sakna.

Under dagen blev jag avtackad, fick blommor och en present. När jag öppnade paketet hittade jag en penna. Det var en dyr penna och märkt med mitt namn, men trots det blev jag först lite besviken. Hade kanske väntat att få något till hemmet, precis som min jämngamla arbetskamrat fick när hon slutade. Men sedan förstod jag. Pennan var en slags symbolisk gåva. Genom att ge mig den ville de uppmana mig att bruka ordet och fördjupa mig i mitt intresse för människor och deras berättande. De trodde på mig och min förmåga och det var stort.

Margareta Olsson

Märkt , , , , ,