Plats: Trädgårdsvägen i Ås Tid: Troligen 1976

Sagan om ringen. Konstnären Einar Hagnestad hade 1971 en utställning på Galerie Bengtsson i Stockholm, han hade då haft sitt genombrott med utställning i Paris och blivit mycket uppmärksammad med sina collage baserade på näver. De hade ofta politiska budskap och var inspirerade av Tolkiens böcker i ”Sagan om ringen”. Två av besökarna på Galerie Bengtsson var mina föräldrar som då bodde i Stockholm och de köpte ett av verken. Hagnestad var en vän till min pappa från barndomen och verket fick en hedersplats i deras nybyggda hus i Ås, dit de flyttade något år senare. Kopplingen till Tolkien bidrog till att de gav mig bokverket ”Sagan om ringen” och vid åtta års ålder 1976 hade jag läst hela. Då kom Einar Hagnestad på besök i Ås, jag minns hans grå skägg och kluriga blick. Han hade något av Tolkiens trollkarlar över sig själv och sambandet mellan honom, nävercollaget på väggen och ”Sagan om ringen” blev tydligt.

Torbjörn Aronsson

Märkt , , ,

83 Plats: Odenhallens parkering Tid: 1999

Väldigt kall bil. Jag och min kompis jobbade i Odensala och bodde på Frösön. Vi turades om att köra bil och lånade antingen mina eller hennes föräldrars bil. En dag, mitt i vintern, kör vi vid gamla OnOff och passagerardörrens ruta ramlar ner i dörren på min mammas bil. Tjutande av skratt svänger vi av på Odenhallens parkering och försöker få upp rutan. Det är dömt att misslyckas och vi får åka hem i en väldigt kall bil. Häromdagen hände det mig igen och det första jag gjorde var att ringa min kompis och vi skrattade lika mycket denna gång.

Emma Nyberg

Märkt , ,

Plats: Skolgatan Tid: 1956-1957

Trehjuling nerför backen. Från Skolgatan där vi bodde så gick Fagervallsgränd brant ned mot Brunflovägen. Brunflovägen var genomfartsväg då och det var mycket trafik. Janne hade en trehjuling och han ville gärna testa den ordentligt. Han bad mig följa med ned mot Fagervallsgränd. Han skulle köra och jag skulle stå bakpå den. Sedan så gav vi oss nedför gatan och det gick ordentligt fort efter ett tag. Janne spretade med benen rakt ut. När vi började närma oss Brunflovägen sa han att han kommer att svänga höger in mot en gräsplan för att få stopp på trehjulingen och att jag då skulle hoppa av. Så gjorde vi och när jag hoppade av så tappade jag balansen och rullade runt. När jag ligger där så är det någon som tar mig i kragen. Det är mamma som ilsket skriker: ”Vad håller du på med?”. Hon berättade senare att hon hade sett vad som skulle hända och sprungit efter oss hela vägen ned mot Brunflovägen, men hon hann inte ikapp oss.

Björn Nilsson

Märkt , , , ,

Plats: Odensala Tid: 1950-talet

Försvunna smultronställen. Jag växte upp i Östersund på 1950-talet. Eftersom lägenheten vi bodde i låg mitt i stan var föräldrarna måna om att min bror och jag sommartid kom ut på landet. Jag har minnen av sommarvistelser som jag och min bror hade hos min mormor i Duved i slutet av fyrtiotalet. 1950 var det år då föräldrarna första gången hyrde en sommarstuga och den låg i Odensala utefter Odenskogsvägen. På den här tiden var det landsbygd då man kom till den plats där nuvarande Scandic Hotell finns.

Mina föräldrar fick hyra en stuga av paret John och Alma som byggt ett nytt hus åt sig själva. Stugan var utan vatten och avlopp så det var utedass och pump på gården som gällde.

Året därpå hade John och Alma sålt detta hus. Min far hade en arbetskamrat som bodde på en gård i Odensala, rakt nedanför nuvarande Växtvaruhuset. Gården bestod av ett stort trähus med flera lägenheter, ladugård och grishus, förråd m.m. Det fanns grisar, höns, kattor, hund och häst på gården. Där fick mina föräldrar hyra bryggstugan. Här tillbringade vi två somrar där vi barn hade mycket roligt.

I Odensalabäcken fick jag mitt livs första fisk, fångad på en böjd knappnål som var fäst vid en björntråd. En av familjerna som bodde på gården hade barn i ungefär vår ålder och det blev mycket lek med dem. Det var meningen att vi skulle hyra där även 1953, men en boende på gården hade blivit sjuk i misstänkt paratyfus och eftersom vi fått en lillasyster i slutet av maj ville mina föräldrar inte hyra där denna sommar.

Min far fick reda på att det fanns ett tomt hus i Odenskog ungefär där ICA Kvantum ligger. Han kom överens med ägaren och där bodde vi sommaren 1953. Detta år hade min far börjat bygga en sommarstuga i Odensala, en bit ovanför där de tidigare nämnda John och Alma bodde. John var snickare och han hjälpte till med bygget av sommarstugan. Sommaren 1954 var första året vi bodde i den egna stugan. Under återstoden av 1950-talet flyttade vi, så fort skolan slutat, ut till sommarstugan och vi bodde där tills skolan började. Det var en härlig tid med lek och upptåg. Min tre år äldre bror var mycket påhittig. Det byggdes kojor, lådbilar, golfbanor, linbanor, det spelades teater och mycket annat. Även här fanns det barn som vi lekte med och några kusiner som bodde på Rådhusgatan.

Bygden kring Odensala/Odenskog var vid den här tiden ett lantligt område och vi hämtade nästan varje dag mjölk på en bondgård i närheten. Det var en arrendetomt som stugan stod på och eftersom det skulle byggas lägenheter i området måste stugan flyttas eller rivas. 

Där John och Almas hus låg är det nu en äng och varför detta fina hus revs vet jag inte. Av bondgården som vi bodde på i två somrar finns inte ett spår kvar. Bostadshuset användes som övningsobjekt av brandkåren och övriga byggnader är också borta och numera är där bebyggt med radhus. Där min far uppförde stugan i Odensala byggdes det lägenheter och det är i dag ett stort bostadsområde. I Odenskog är det sedan länge flera industrier, företag, affärer m.m. Själv flyttade jag från Östersund med fru och barn 1978 till ett nyrenoverat hus i Husås 3,5 mil från staden och där växte våra barn upp i en lantlig miljö. Vi bodde i Husås i trettiofem år men numera är Lit vår bostadsort. 

Roland Norrman

Märkt , , , , ,

Gör fanzine på Busstorget!

Nu på lördag kl 11-16 finns vi på plats på Busstorget och gör ett fanzine med den som vill. Det är snabba puckar, redan klockan 16 är det släpp för Busstorget-bladet #4.

Men, för dig som inte kan eller vill besöka Busstorget på lördag går det givetvis att mejla in ditt bidrag i text eller bildform. Temat är ”Mitt busstorg” och kan tolkas fritt.

Kanske ett minne från ditt busstorg som det ser ut idag eller som det såg ut förut? En tanke om framtiden när busstorget inte längre finns? Eller ett stycke busstorgspoesi, en kortnovell (max en A4), en vild fantasi eller något helt annat.

Om du vill delta i förväg: mejla in senast lördag kl 12 till dendoldastaden@gmail.com

Eller kom förbi och delta eller lämna av något på lördag kl 11-16. Välkomna!

Det händer mängder av andra saker också både fredag och lördag, allt i IntraGalactic arts collectives regi.

Märkt , , , , ,

Minnen av Yran

Idag skulle den första festivalkvällen för Yran 2020 ha varit. I stället fick vi en pandemi. Men genom sin långa historia har Yran skapat många, många minnen.

Här är några av dem, vad minns du från Yran? Skicka gärna in dina minnen till oss.

Minnen https://dendoldastaden.wordpress.com/tag/storsjoyran/

Och här https://detdoldalandskapet.wordpress.com/tag/storsjoyran/

Podden Det dolda #yranminnen https://soundcloud.com/malin-palmqvist-246744296/del-6-yranminnen

Märkt

Plats: Stortorget under Storsjöyran Tid: 1984

Min enda yra. Sommaren 1984 var jag 30 år och bodde i Krokom, med man och en son på fyra år. 
Vi kom från Falun och hade bott här uppe i 8 år. Familjen hade åkt hem till Dalarna på semester. Jag skulle jobba så när det blev dags för Yran gick jag själv. 

Det var Björn Afzelius som spelade på Stora scenen. Det var magiskt, att stå där i folkhavet och att lyssna. Efter spelningen köpte jag en skiva och fick den signerad. 

Presidentens tal var också en upplevelse. 

På den tiden var JRA i aggressivaste laget, med sina högafflar. Så jag fick en liten dålig magkänsla. Det har inte alltid varit lätt att komma från Dalarna.

Men det var en fantastisk upplevelse. Av olika anledningar, är det den enda Yran jag varit på.

Märkt , , , ,

Plats: Grundläggargränd 4 Tid: 1977

Sketrost. Hösten 1976 kom min pojkvän och jag flyttande från Falun till Östersund, vi var lite över 20 och visste inte mycket om stan. Anledningen till flytten var att pojkvännen skulle spela bandy.
Vi flyttade in på Grundläggargr 4, 1 våning upp. Det var nybyggt då. 
Utanför köksfönstret hade vi en björk.
När våren kom, upptäckte vi ett fågelbo med ungar. Vi kunde se dem när vi åt frukost. 
Efter några dagar kom pojkvännen hem från jobbet och undrade vad fågeln hette på svenska. Han hade försökt berätta för sina jobbarkompisar, men gått bet. 
Det tog oss ett tag att komma på att det var en Björktrast. För oss var det en Sketrost (Faludialekt).

Märkt ,

Drömmar på Busstorget

På torsdag den 2 juli samarbetar vi med Intragalactic Arts Collective och gör Busstorgetbladet #3 med tema Drömmar. Vill du bidra med text eller bild kan du skicka in dem i förväg eller komma dit mellan kl 14-17 och bidra på plats.

Välkomna!

Märkt

Stadsvandra mellan minnen

Innergården på Storgatan 23 är ett av stoppen på vandringen.

En timmas stadsvandring mellan människors egna minnen från Östersund. Kärlek, sorg, dramatik och lycka på plats där minnena utspelar sig från 1920-tal till 2020-tal.

Guide är Malin Palmqvist som är en av redaktörerna för minnesinsamlingen. Vandringen startar i korsningen Prästgatan/Hamngatan och går genom centrala Östersund i lugnt tempo.

Obs! Alla som går måste vara friska och hålla avstånd på grund av rådande pandemi.
Max 10 personer. Endast förbokning.
Pris 150 kr per person
Möjlighet att köpa guideböcker till rabatterat pris finns i samband med vandringen.

Biljett köper du på kulturbiljetter

undefined

Datum & tid:

Onsdag 24 juli kl 18-19
Onsdag 8 juli kl 13-14

Fler datum kan tillkomma. Vill du beställa en egen vandring, hör av dig till dendoldastaden@gmail.com

Välkomna!

// Malin