Kategoriarkiv: Östersunds sjukhus

Plats: Centrala stan, A4, I5, F4, sjukhuset, Odensala Tid: 1967

24 liter mjölk. Jag körde lastbil och körde ut mjölk till affärer.  Det var tre bilar inne i Östersund och Frösön som körde ut till butiker för att hinna. När jag började hade de precis gått från flaskor till trekantsmjölk i tetra. Både A4, I5 och F4 skulle ha mjölk, och sjukhuset. Då var det krukor, 50-literskrukor. A4 hade ingen lastkaj, men man hade teknik för att hantera de tunga krukorna. 

Där Odenhallen ligger nu var det ett stugområde med små kolonilotter och bortanför låg en liten butik, där det är en cykelaffär i dag. Den tog väl ungefär 24 liter mjölk varje dag. Då var det ju affärer längs hela Rådhusgatan också.

Arne Jönsson

Märkt , , , , , , ,

Plats: På väg till Östersunds BB från Kall Tid: 5 augusti 2018

Ett barn är fött. Det var just det här jag hade bävat för – att inte hinna in i tid. Men nu kändes det som den naturligaste saken i världen. Vi hade ringt efter ambulansen när vattnet gick, eftersom det var en bit kvar till sjukhuset.

Nu kom den första krystvärken. Matthias svängde in bilen på en parkeringsplats, vi lutade bak mitt säte och tog bort bilbarnstolen bakom för att få så mycket plats som möjligt. Jag satt redan på ett kisskydd och en handduk, för jag hade ju haft det på känn. Men på de två tidigare förlossningarna har jag för mig att det gjorde ondare än så här innan! Annars hade vi ju kört snabbare nu. Värken avtog och eftersom det inte fanns någon täckning här i svackan bestämde vi oss för att köra vidare – vi kunde ju inte föda barn utan att kunna ringa någon! Vi närmade oss Krokomsrondellen när andra krystvärken kom. Nu kände jag att huvudet stack ut. Jag skrek allt jag kunde för att inte hjälpa värken så att hon kanske skulle stanna inne ett tag till. Matthias svängde in på parkeringsplatsen före rastplatsen. Han hade sinnesnärvaro nog att komma på att ambulansen borde komma från Krokom och att han därför behövde ringa 112 för att berätta att de skulle svänga mot stan istället för mot Åre. Han gick runt bilen, öppnade min bildörr, slog numret och då kom tredje krystvärken. Hon kom ut med ett plopp och han hann precis att fånga henne. När jag såg att navelsträngen inte låg runt halsen försvann min enda farhåga. Tänk att det bara var vi tre här!

Sjuksköterskan i luren tyckte inte att bebis skrek ordentligt, så hon sa åt oss att gnugga henne på ryggen och nypa i tårna för att hon skulle ta i mera. När vi gjorde det skrek hon högre så sköterskan blev nöjd och vi kunde lägga skatten på mitt bröst.

I telefonen noterade hon att klockan var 04.20. Bebis tittade på mig med stora vackra ögon – vilken lycka att få hålla henne i min famn!

Nu kom ambulanspersonalen och gratulerade. De höjde värmen i vår bil och gav mig en filt. Vi konstaterade att jag satt så bra redan, så istället för att krångla mig över till ambulansen, så satte sig Håkan från ambulansen i vårt baksäte och hans kollega Peter körde före som eskort till sjukhuset. När vi kom fram till entrén möttes vi av en barnmorska. Innan jag flyttade på mig fick Matthias klippa navelsträngen och barnmorskan Margareta hjälpte till att få ut moderkakan vid en värk. Vi fick ett rum på BB direkt, utan att åka till förlossningen. Det hade vi ju fixat själva, men det kändes ändå som att vi hoppat över ett steg.

Matthias gick för att plocka ihop och parkera bilen. Margareta kontrollerade mig och konstaterade att inget behövdes sys. Bebis hade börjat snutta och nu var vi själva i rummet. Tänk att det hade gått så snabbt och så bra! Och vilken underbar liten tjej jag höll i min famn!

Det här var min bästa förlossningsupplevelse.

Lina Bengtsson

Märkt , , , , , , , ,