Kategoriarkiv: odensala

83 Plats: Odenhallens parkering Tid: 1999

Väldigt kall bil. Jag och min kompis jobbade i Odensala och bodde på Frösön. Vi turades om att köra bil och lånade antingen mina eller hennes föräldrars bil. En dag, mitt i vintern, kör vi vid gamla OnOff och passagerardörrens ruta ramlar ner i dörren på min mammas bil. Tjutande av skratt svänger vi av på Odenhallens parkering och försöker få upp rutan. Det är dömt att misslyckas och vi får åka hem i en väldigt kall bil. Häromdagen hände det mig igen och det första jag gjorde var att ringa min kompis och vi skrattade lika mycket denna gång.

Emma Nyberg

Märkt , ,

Plats: Odensala Tid: 1950-talet

Försvunna smultronställen. Jag växte upp i Östersund på 1950-talet. Eftersom lägenheten vi bodde i låg mitt i stan var föräldrarna måna om att min bror och jag sommartid kom ut på landet. Jag har minnen av sommarvistelser som jag och min bror hade hos min mormor i Duved i slutet av fyrtiotalet. 1950 var det år då föräldrarna första gången hyrde en sommarstuga och den låg i Odensala utefter Odenskogsvägen. På den här tiden var det landsbygd då man kom till den plats där nuvarande Scandic Hotell finns.

Mina föräldrar fick hyra en stuga av paret John och Alma som byggt ett nytt hus åt sig själva. Stugan var utan vatten och avlopp så det var utedass och pump på gården som gällde.

Året därpå hade John och Alma sålt detta hus. Min far hade en arbetskamrat som bodde på en gård i Odensala, rakt nedanför nuvarande Växtvaruhuset. Gården bestod av ett stort trähus med flera lägenheter, ladugård och grishus, förråd m.m. Det fanns grisar, höns, kattor, hund och häst på gården. Där fick mina föräldrar hyra bryggstugan. Här tillbringade vi två somrar där vi barn hade mycket roligt.

I Odensalabäcken fick jag mitt livs första fisk, fångad på en böjd knappnål som var fäst vid en björntråd. En av familjerna som bodde på gården hade barn i ungefär vår ålder och det blev mycket lek med dem. Det var meningen att vi skulle hyra där även 1953, men en boende på gården hade blivit sjuk i misstänkt paratyfus och eftersom vi fått en lillasyster i slutet av maj ville mina föräldrar inte hyra där denna sommar.

Min far fick reda på att det fanns ett tomt hus i Odenskog ungefär där ICA Kvantum ligger. Han kom överens med ägaren och där bodde vi sommaren 1953. Detta år hade min far börjat bygga en sommarstuga i Odensala, en bit ovanför där de tidigare nämnda John och Alma bodde. John var snickare och han hjälpte till med bygget av sommarstugan. Sommaren 1954 var första året vi bodde i den egna stugan. Under återstoden av 1950-talet flyttade vi, så fort skolan slutat, ut till sommarstugan och vi bodde där tills skolan började. Det var en härlig tid med lek och upptåg. Min tre år äldre bror var mycket påhittig. Det byggdes kojor, lådbilar, golfbanor, linbanor, det spelades teater och mycket annat. Även här fanns det barn som vi lekte med och några kusiner som bodde på Rådhusgatan.

Bygden kring Odensala/Odenskog var vid den här tiden ett lantligt område och vi hämtade nästan varje dag mjölk på en bondgård i närheten. Det var en arrendetomt som stugan stod på och eftersom det skulle byggas lägenheter i området måste stugan flyttas eller rivas. 

Där John och Almas hus låg är det nu en äng och varför detta fina hus revs vet jag inte. Av bondgården som vi bodde på i två somrar finns inte ett spår kvar. Bostadshuset användes som övningsobjekt av brandkåren och övriga byggnader är också borta och numera är där bebyggt med radhus. Där min far uppförde stugan i Odensala byggdes det lägenheter och det är i dag ett stort bostadsområde. I Odenskog är det sedan länge flera industrier, företag, affärer m.m. Själv flyttade jag från Östersund med fru och barn 1978 till ett nyrenoverat hus i Husås 3,5 mil från staden och där växte våra barn upp i en lantlig miljö. Vi bodde i Husås i trettiofem år men numera är Lit vår bostadsort. 

Roland Norrman

Märkt , , , , ,

Plats: Odensala Tid: Söndag 29 augusti 1993

Önskeprogrammet. Min man och jag hade prenumererat på söndags-DN och hade ett tag långfrukost i sängen med att läsa alla bilagor i tidningen. Söndagen den 29 augusti 1993, hade vi dessutom vår 29-åriga bröllopsdag. Eftersom det då fortfarande fanns ett radioprogram i Radio Jämtland som hette ”Det ska vi fira” som dessutom även sände på söndagarna så hade jag skickat in en önskan om att vi skulle bli firade med en Rod Stewart-skiva.

”Have I told you lately that I love you” hette den. Vi hade då nyligen sett en konsert på tv med Rod som vi tyckte var väldigt bra båda två och där han sjöng bland annat den låten. Söndagen kom och jag var lite förväntansfull då jag inte sagt något till min man. Vi lyssnade som vanligt på radion och läste varsina bilagor samt åt vår frukost.

Plötsligt ringer telefonen. Det är reportern från Radio Jämtland som vill prata lite med mig. Hon tycker att det är fantas- tiskt att vi varit gifta så länge och att vi verkar ha det så mysigt.

Så säger hon: ”Ni verkar ha väldigt ungdomlig smak!”.

Jag blir lite ställd och frågar varför hon tycker det? Förstod att hon såg framför sig ett äldre par mellan 65-75 år som var gifta så länge som 29 år!

”Men vi är ju bara 49 och 55 år”, sa jag, så den musiken är helt rätt för oss. Kan tänka mig att reportern rodnade en aning där i studion. Kommer tyvärr inte ihåg hur hon förklarade sitt antagande. Vi fick dock vår önskeskiva och fortsatte att njuta av dagen.

Vi hann t o m vara gifta i 50 år innan maken dog. Men den här bröllopsdagsfirningen blev lite speciellt rolig tycker jag.

Eva Sundin

Märkt , , , , ,

Plats: Västra Odensala och Minnesgärde Tid: 1930- och 1940-tal

Farmor och Frostmofjället. Jag är född år 1930 och bodde under min barndom på Stadsgården i Odensala. När jag var 13 år flyttade vi till Myrstigen. Har många minnen från min barn- och ungdomstid, men vill här berätta lite om min farmor. Farmor bodde först i en liten stuga i Odensala. Stugan låg en bit ut på en åker och bredvid gick en kärrstig. Farmor födde 16 barn, varav 15 växte upp. En faster har berättat om hur trångbodda de var. De hade bara ett rum och kök. I rummet fanns en väldigt bred säng som tog upp den mesta av platsen. ”Där låg vi”, sade faster, ”bildligt talat som packade sillar”. Var natt sov sex personer skavfötters i sängen. I köket stod en hög byrå. På kvällen togs de nedersta lådorna ut, ställdes på golvet och i dem låg de allra minsta. Om det var två eller tre lådor kommer jag inte ihåg. Det låter som en skröna, men det faster sa det kunde man lita på.

Eftersom stugan skulle rivas flyttade farmor sedan till en före detta banvaktsstuga vid Minnesgärde, även den på ett rum och kök. Det var bara ett dike som skilde stugan från järnvägen. Det var roligt att komma till farmor. Hon hade en rysk docka som vi plockade isär hur många gånger som helst med stor förtjusning. Så tog hon fram knappburken. Det var ännu roligare. Vi fick nål och tråd och så letade vi olika eller lika knappar och trädde upp på tråden. Medan vi gjorde det kokade farmor kaffe. Det fick vi aldrig hemma. Men hon hade ritualer när hon kokade, vi satt och tittade om det aldrig skulle vara klart någon gång. Det skulle kokas i vissa minuter. Sen dras åt sidan och stå där en stund. Därefter en liten skvätt kallt vatten och så skulle det dra ytterligare. Men när det kom var det gott.

Hon stickade alltid. Till julklapp eller födelsedag fick vi alltid sockar eller vantar av henne. Vi blev glada över mjuka paket. Hon gick runt till olika bönder och hjälpte till med allehanda göromål. Gick alltid från bonde till bonde, ibland långt. Hade alltid minsta barnet i ett knyte på ryggen och medan hon gick så stickade hon. Farmor berättade för mig hur det hade varit en gång då hon skulle ha barn. Hon arbetade då med slåtter hos en bonde och började få värkar. Bonden sa: ”Gå hem, föd barnet, men tre timmar efter födelsen ska du vara tillbaka i arbetet igen”. Så var det att vara fattig arbetare till storbönder på den tiden, även om inte alla var likadana.

Min farmor var synsk. När farfar (som jag aldrig hann träffa) levde och arbetade i skogen, hörde farmor någon som stampade av sig snön på farstubron. Då satte hon på potatisen och när farfar kom var potatisen klar. Detta upprepades varje kväll un- der vintern. Farmor var även en klok gumma, som var kunnig i folklig medicin. En gång hade jag cyklat omkull och skadat knäna ordentligt. ”Jag går hem efter kådsalva”, sa farmor. Hon kom, smörjde på, plåster fanns inte då och farmor sa att det inte skulle bindas om. ”Det är läkt på ett par dagar”. Och det gjorde det.

En gång kom farmor och frågade om jag ville följa med henne till stan. Vi skulle gå på bio, skulle se filmen ”Barnen från Frostmofjället”. Vi gick till stan. Filmen var väldigt gripande. Jag skämdes, för farmor tog upp näsduken och torkade tårar och snöt sig högljutt. Jag satt och svalde och försökte blinka bort tårarna. Vad dum jag var. Hemåt gick vi och pratade om filmen och så skildes vi åt när vi kommit till farmor, som då bodde i Minnesgärde.

Margit Gidén

Troligen bodde Margit Gidéns farmor i den här banvaktsstugan >>

Märkt , , , , , , , ,

Plats: En lägenhet Prästgatan 39 och en sommarstuga i Odensala Tid: 1959

Ingo vs Floyd. Detta som jag skriver om hände sommaren 1959. Jag var 11 år och min kusin Roland var 14. Ingemar Johansson skulle boxas om världsmästerskapet i tungviktsboxning. Den han skulle möta hette Floyd Pattersson och matchen skulle gå i Madison Square Garden i New York.

Eftersom det skulle vara reklaminslag i matchen fick den inte sändas i svensk radio. Därför blev det så att den skulle sändas i Radio Luxemburg och matchen skulle gå sent på natten, svensk tid.

Jag och min kusin ville gärna höra matchreferatet, men vi kunde inte störa Rolands föräldrar med att ha radion på mitt i natten, så vi bestämde att vi skulle cykla in till stan och lyssna på radion i deras lägenhet. Så blev det. Vi var vakna hela natten och eftersom Ingemar vann var det en väldigt speciell händelse. På morgonsidan cyklade vi, rejält trötta, tillbaka till stugan.

Det fanns vid den här tiden en genväg över Odensala camping och den brukade vi ofta ta. Då vi kom in på campingen kände jag att jag behövde gå på toaletten och eftersom det var utedass vid sommarstugan var det bättre här eftersom det var vattentoaletter. Jag satte mig på toaletten och måste ha somnat så gott som omedelbart. Jag vaknade av att jag ramlade framåt emot dörren. Min kusin som väntat utanför hade börjat fundera var jag tagit vägen. Jag förklarade för honom att jag somnat på toaletten. Senare under dagen somnade både min kusin och jag på flera konstiga ställen.

Det här var ett minne från denna boxningsmatch 1959 som gått till historien eftersom Ingemar Johansson vann. År 1997 flyttade jag till USA för att arbeta i Washington DC. Det hände att jag var i New York och gick förbi Madison Square Garden och jag tänkte då på detta som hänt mig 1959.

Kenneth Runevald

Märkt , , , , , , ,