Kategoriarkiv: nattminne

Plats: Havremagasinet, Lugnvik Tid: 2008

Foto: M
Havremagasinet. Foto: Malin Palmqvist

Hemsökta hus. Vi var tonåringar på jakt efter äventyr, alltid äventyr. Tillräckligt vuxna för att få vara ute hela nätterna utan att föräldrarna oroade sig, men unga nog för att bära känslan av att allting kan hända en fredagsnatt i Östersund.

Jag och mina vänner hade suttit och druckit folköl i solnedgången, pratat om livet efter gymnasiet och som alltid berättat spökhistorier.

Det är otroligt hur många hus som sades spöka i stan. Gamla hotell Aston var en favorit, men där hade vi varit och kikat in genom fönstren så många nätter att vi kunde varje detalj.

”Havremagasinet”, sa min vän och tog en klunk öl. ”Där spökar det ju ordentligt.”

I det gula huset mot Lugnvik hade foder till militärens hästar förvarats innan motorer tog över. Det var tydligen många människor som hade klämts och krossats i arbetet där, sa min vän. Och de spökade fortfarande.

Vi såg det framför oss. Ett helt tomt, oanvänt hus fullt med spöken. Vi tog med folkölen och började vandra mot Lugnvik. Klockan var efter 02 på natten.

När vi kom fram stötte vi på problem. Det gick inte att se in genom fönstren.

Min vän, vi kan kalla honom Erik, kände på dörren.

Nästa problem. Huset var tydligen inte så oanvänt som vi trott, för nu tjöt ett tjuvlarm över halva Lugnvik. Vi kunde inte prata med varandra, så högt ringde det.

Vi sprang och hörde en polisbil närma sig. Sprang och sprang. Jag såg min ljusa framtid grumlas, nu blev det väl finkan, fotboja, bröd och vatten som mat.

När vi kom fram till centrala Lugnvik saktade vi in och börja- de gå långsamt. En polisbil åkte förbi men stannade oss inte.

Vi andades ut och började gå på cykelvägen mot stan. Då mötte vi en kille i vår ålder.

Han hade blod på tröjan.
”Det blev bråk, jag fick använda en skruvmejsel som vapen.

Polisen letar efter mig, om de frågar så har ni inte sett mig”, sa han.

Vi kom hem tidigt på morgonen. Utan spöken, men mätta på äventyr. Vi hade pekat åt polisen var vi sett killen. Senare lärde vi oss att Havremagasinet är lager för Jamtlis samlingar.

Och vi fick en sak bekräftad den kvällen. Allt kan hända en fredagsnatt i Östersund.

Linnea Swedenmark

Märkt , , , ,

Plats: Gångbron, Frösön, Odensala Tid: Hösten 2004

På väg mot Frösön som vänner, du och jag som hängt ihop i vått och torrt. Inte visste jag att det var den sista gången jag skulle få se dig eller prata med dig, gladeligen följde jag med dig hem till din dörr så du skulle vara säker.

Det tunga regnet öste ner så fort jag börjat min hemgång mot lägenheten i Odenskog. Kanske var det ett konstigt sätt att säga åt mig att vända tillbaka, tankarna flög i huvudet som det alltid gör under en promenad genom staden. Vilka är ”vi”? Ska vi räknas som goda vänner eller har hon andra avsikter? Jag var helt själv i höstmörkret när jag gick strandpromenaden hem, en kvalité som är få förunnat i en stad.

Såhär när man ser bakåt i tiden så kanske man skulle varit ärlig, ställt frågan rakt ut. Ung och dum som man var förstod jag aldrig värdet av en sådan vän.

Vi gled isär och den kärlek som skulle varit uteblev, kontakten bröts och två själar vandrade vidare. Hittade nya bekantskaper, partners och syften med livet.

Märkt , , , , , , ,