Kategoriarkiv: 1990-tal

Plats: Odensala Tid: Söndag 29 augusti 1993

Önskeprogrammet. Min man och jag hade prenumererat på söndags-DN och hade ett tag långfrukost i sängen med att läsa alla bilagor i tidningen. Söndagen den 29 augusti 1993, hade vi dessutom vår 29-åriga bröllopsdag. Eftersom det då fortfarande fanns ett radioprogram i Radio Jämtland som hette ”Det ska vi fira” som dessutom även sände på söndagarna så hade jag skickat in en önskan om att vi skulle bli firade med en Rod Stewart-skiva.

”Have I told you lately that I love you” hette den. Vi hade då nyligen sett en konsert på tv med Rod som vi tyckte var väldigt bra båda två och där han sjöng bland annat den låten. Söndagen kom och jag var lite förväntansfull då jag inte sagt något till min man. Vi lyssnade som vanligt på radion och läste varsina bilagor samt åt vår frukost.

Plötsligt ringer telefonen. Det är reportern från Radio Jämtland som vill prata lite med mig. Hon tycker att det är fantas- tiskt att vi varit gifta så länge och att vi verkar ha det så mysigt.

Så säger hon: ”Ni verkar ha väldigt ungdomlig smak!”.

Jag blir lite ställd och frågar varför hon tycker det? Förstod att hon såg framför sig ett äldre par mellan 65-75 år som var gifta så länge som 29 år!

”Men vi är ju bara 49 och 55 år”, sa jag, så den musiken är helt rätt för oss. Kan tänka mig att reportern rodnade en aning där i studion. Kommer tyvärr inte ihåg hur hon förklarade sitt antagande. Vi fick dock vår önskeskiva och fortsatte att njuta av dagen.

Vi hann t o m vara gifta i 50 år innan maken dog. Men den här bröllopsdagsfirningen blev lite speciellt rolig tycker jag.

Eva Sundin

Märkt , , , , ,

Plats: Ångsta Tid: ca 1997-98

Totta. Det här utspelade sig när vi bodde i Ångsta. Mellan 1996 och 2002 bodde vi där.

En solig sommardag satt vi ute på nedsidan huset och fikade. Till saken hör att över vår tomt gick en väg ner över Inlandsbanan till ett litet sommarstugeområde precis hitom Locknesjön.

En eftermiddag kom en liten buss rullande över vår tomt, väldigt sakta, väldigt spejande. Jag tänkte gå fram och fråga vad de gjorde där och vad de ville. Men helt plötsligt rullade den neråt på vägen mot sommarstugeområdet.

Då såg jag att bak i bussen satt ingen annan än Totta Näslund. En hjälte från alla tider, med Nationalteatern, med Tottas Bluesband och sedan alla de där fina soloplattorna under eget namn som kom fram till han dog 2005.

Det var inget märkvärdigt på något sätt. Men det kom så oväntat. Att en gammal idol skulle komma rullande över vår gräsmatta i Ångsta.

Förklaringen kom sedan och det var att Totta turnerade med då inte särskilt kända Gävlebandet The Refreshments. Och dottern till en av sommarstugeägarna ner mot Locknesjön var just från Gävle och hade bjudit ner dem. Jag gissar att Totta och The Refreshments spelat på Eken eller Lilla Paris eller vad som då var aktuella spelstsällen i Östersund…

Men bilden av Totta genom fönstret finns kvar på näthinnan allt sedan dess…

Christer B. Jarlås

Märkt , , ,

Plats: Hamngatan 13 Tid: 1990-tal

Kondomerian. Det var dagen efter den första yrankvällen. Med humöret på topp gick vi ut på stan. Östersund var och är dubbelt så stor som vår dåvarande hemstad Hudiksvall och utbudet av butiker var därefter.

Jag och min väninna måste ha varit rätt barnsliga tonåringar som fann butiken Kondomeriet så spännande att vi fnittrande tillbringade en lång stund därinne. En frigjord och lätt frivol kvinna invigde oss i de doftande kondomernas värld. Det inhandlades också några jordgubbs- och banandoftande produkter som det oblyga butiksbiträdet lade ner i godispåsar av papper.

De doftande kondomerna placerades ganska omgående i våra respektive plånböcker ifall lust och tillfälle helt plötsligt skulle uppstå. Mig veterligen kom de fruktdoftande skydden aldrig till användning.

Helena

Märkt , , , , , , ,

Lucka 12 // Plats: Hamngatan 4 Tid: 1990-tal

Sally. Vi var sjutton år gamla när vi tog tåget till Östersund för att vara med på vår första storsjöyra. Ett par charmiga östersundskillar som vi träffat på diskotek i hemstaden Hudiksvall någon helg tidigare bidrog antagligen till denna hastigt påkomna jämtlandsresa.

Mormor hade hjälpt till att ordna gratis inkvartering hos sin kusin Sally som bodde i en tvåa på Hamngatan 4. Sally var en fräsig tant som liknade mormor. Rösten var hes, hon skrattade mycket och var minst lika energisk som mormor. I köket hade hon hyst in ett par killar, medan jag och min bästa vän Elin fick ta vardagsrummet. Sally ville bjuda på ett glas starkt inför kvällen, det hörde till när man skulle ut på Yran menade hon. Men eftersom Sally vara mormors kusin och mormor ganska präktig vågade vi inte tacka ja till det där glaset.

Vi sprang på den ene av de två östersundscharmörerna – med flickvän. Den andre såg vi aldrig till. Besvikelsen över de uteblivna östersundsromanserna lade sig dock rätt snabbt. Vi lyssnade på artister jag inte längre minns, drack öl och cider som jag minns och träffade andra trevliga jämtar och inresta hälsingar. Glada och nöjda kom vi hem till Sally på Hamngatan framåt småtimmarna.

Helena

Märkt , , , , ,

Plats: Havrevägen, Torvalla Tid: 1992-1993

Vi var en gång nybyggare på Havrevägen i Torvalla. När vi flyttade dit 1991 var inte området helt klart och Riksbyggen hade otroligt svårt att fylla de i vårt tycke väldigt fina bostadsrättsradhusen. Det var trögt på alla sätt att få dit grannar trots olika kampanjer. Men så småningom fyllde det.
Hösten 1992 kom och vi fick nya grannar. Två ryska familjer. Två ryska familjer som gjorde att jag bestämt kunde hävda att vårt kvarter blivit det kvarter i Sverige som då hade mest hockey-guldmedaljer per capita.
ÖIK hade värvat Vladimir Krutov. En av den moderna hockeyhistoriens största. Ingen som var med då på 1980-talet kan glömma t ex VM i Globen 1989 i Superfemman med Kasatonov, Fetisov, Krutov, Larionov och Makarov. KLM-kedjan kan vara den vassaste hockeykedja som funnits. Men när kollegorna stack till NHL när murarna i öst rasade provade även Krutov men han fungerade inte där. Och efter diverse turer hamnade han i Östersund 1992 tillsammans med en rysk kollega.
Det var märkligt att gå runt där hemma på Havrevägen och hälsa på en person vars hockey man ägnat timmar åt att se på teve. Krutov var en väldigt lugn och ödmjuk man och jag minns att jag fick hjälpa honom och frun med något i anslutning till områdets tvättstuga och han var så tacksam. Det gick inte just att föra något samtal med honom. Men han och familjen var där, han hälsade alltid glatt och vad jag minns gjorde de inget större väsen av sig alls.
Men att ha bott granne med Krutov. I Torvalla. Det känns fortfarande lite stort.
(Vi flyttade från Havrevägen 1996, Krutov blev kvar i Jämtland till samma år. Han avled 2012 i Ryssland. Värvningen av Vladimir Krutov utsågs i tidningen Svensk Hockey till den mest spektakulära värvningen i svensk ishockey genom tiderna. Krutov betydde mycket för ÖIK och Jämtländsk ishockey. Krutov är invald i IHF – Hockey Hall Of Fame)

Christer B. Jarlås

Märkt , , , , , ,