Kategoriarkiv: 1960-tal

Plats: Brunflo Tid: 1967

Lösa cigaretter. Brunflo har förändrats mycket sen man tog körkort, jag tog körkort 1967. På den tiden fanns det sex bensinmackar här på rad. Tre affärer var det och ett kafé. Det var en tant som hade kafé uppe på Postvägen och dit gick man och köpte lösa cigaretter och satt och rökte där på skoltid. Det skulle vara nu det.

Arne Jönsson

Märkt , , , , ,

Plats: Körfältet Tid: Tidigt 1960-tal

Eternit och gamla piskor. Körfältet var precis som namnet antyder ett övningsfält för militären. På södra och östra delen så var det förråd. De var byggda i korrugerad eternit så det var enkelt att ta sig in. Det var bara att sparka sönder ett hörn på baksidan. Sedan kunde vi krypa in. Det fanns bland annat jeepar där som vi kunde sitta i och leka. Så fort det kom någon och öppnade portarna så gällde det att snabbt krypa ut bakvägen. Lite senare öppnade de överskottsförsäljning i övre delen av förråden. Det var en guldgruva för unga pojkar. Det fanns allt, som verktyg, piskor, maskiner, gamla radioapparater.

Med piskorna kunde man leka Zorro, som var då en populär serie på TV. Jag köpte en gammal radio men det visade sig att man var tvungen att köpa flera olika sorters batterier för att få den att fungera, bland annat ett 90-voltsbatteri för anoden. Så det var bara att glömma. Jag skruvade isär allting istället och den fina sinkade lådan kunde man använda till annat.

Ibland övade militären på Körfältet och eftersom det inte var avstängt för allmänheten följde vi övningarna bland terrängfordon och motorcyklar. Till Valborg så var det alltid en stor brasa där som alla i området hade dragit ihop. 1968 så började man bygga bostäder där och då försvann allt det roliga.

Björn Nilsson

Märkt , , , ,

Plats: Grusväg mot Odenskog Tid: Tidigt 1960-tal

Diligensvagnen. Ovanför Lilla skogen gick det en grusväg till Odenskog. Folk från travet använde den ofta för att träna hästarna. En morgon låg det en diligensvagn i diket där. En täckt vagn som man ofta såg på vilda västernfilmerna på TV.

Vi fick med gemensamma krafter upp den på vägen igen. Vi rullade iväg den och försökte gömma den. Det var perfekt att leka cowboys och indianer i den. Tyvärr dök man upp från travet och tog igen den. Vi hävdade att det var vår eftersom vi hade hittat den. Men det hjälpte inte. Senare hittade vi en öppen vagn som man också kunde se på filmerna från Amerika. Några äldre killar fick ihop ett gäng ungar som fick stå vid skaklarna och dra den medan dom skulle åka. Vi fick slita rejält för att dra den upp över Körfältet. När vi närmade oss ett av förråden sa killen som gick bredvid mig att vi skulle göra myteri och springa iväg runt förrådet. Vi gjorde så, men jag snubblade på en stock och stukade foten. Jag tog mig ingenstans. En av de äldre killarna lät mig åka med i vagnen. Men det varade inte så länge eftersom de som drog ekipaget ledsnade på uppgiften.

I slutet av grusvägen så fanns det en gård som hade en liten kiosk på gården. Om man skulle handla så fick man ringa på en klocka. Marabous stora chokladkaka kostade 98 öre.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , ,

Plats: Lilla skogen vid Palmcrantzskolan Tid: Tidigt 1960-tal

Översvämning. I Lilla skogen fanns klätterträdet, en stor
tall med stora grova grenar, som var perfekt att klättra i. Det gick ett dike genom lilla skogen och i slutet av diket så var det en stor damm med ett galler som var ansluten till stadens dagvattensystem. Varje vår svämmade hela detta system över, eftersom det samlades bråte på gallret som täppte till det hela. Ibland var hela skogen översvämmad. Kommunen var där och rensade och vattnet sjönk undan. Vi barn som bodde där fixade då fram mera bråte till gallret så det blev översvämning igen och ordningen var återställd.

På somrarna när det var torrt och fint var det mycket aktiviteter i Lilla skogen, vi byggde kojor och lekte indianer och vita. Längre bort där stadens förråd började fanns det mycket spännande. Det stod avsågade oljecisterner som vi kunde krypa in i och leka i. Att det var ett lager med olja på insidan fick man ta. Det var inte så populärt när vi kom hem med oljefläckar på kläderna. Det var också lätt att krypa upp på taken på stans förråd och där kunde vi springa omkring. Ibland så stod det ett 50-tal portabla bajamajor i trä uppställda där. Då kunde vi leka kurragömma. Vi hade också byggt ett antal trädkojor i skogskanten.

Björn Nilsson

Märkt , , , ,

Plats: Lilla skogen vid Palmcrantzskolan Tid: Tidigt 1960-tal

Lång-Maja. Upp mot skogskanten, där Palmcrantzskolan finns idag, bodde en gumma i en liten stuga och hon hade två kor. Vi kallade henne för Lång-Maja. Jag vet inte om detta var hennes rätta namn. Men hon blev rätt arg när vi ropade Lång-Maja efter henne och hon jagade oss med käppen.

Vi tyckte att det var roligt att bli jagad tills hon fick in en träff med käppen. Vi kallade området där hon bodde för Lilla skogen. En barnrik familj i området köpte mjölk av henne och något av barnen fick gå och hämta mjölken i en kruka.

Björn Nilsson

Märkt , , ,

Plats: Tegelbruksvägen, Odenslund Tid: 1950-1960

Korea. Det område som vi flyttade in till när vi flyttade till Tegelbruksvägen kallades i folkmun för Korea. Det fanns olika teorier varför det kallades för detta. Koreakriget pågick i början av 1950-talet och i färskt minne så påminde kanske området under byggnationerna om ett krigsområde med lera och gropar.

Det byggdes hela tiden i detta område. Innan vi flyttade
in så hade man byggt villor på Slingervägen och Odlarvägen och halva Tegelbruksvägen. Efter Tegelbruksvägen så byggdes det villor på ”Stigarna”, Hackstigen, Släggstigen, Spadstigen, Spettstigen och Yxstigen samt Hyggesvägen som gick parallellt med Lilla skogen. Sedan blev det kedjehusen på Krondikesvägen och Nyängsvägen. I folkmun så kallades de för ”Svegstågen” eftersom de liknade tåg med husen som satt ihop med garage emellan.

Det var massor av barn som bodde i Koreakvarteren då. Mamma hade problem när vi skulle äta lunch och middag att hitta igen mig. Hon fick den briljanta iden att skaffa en visselpipa. Så när hon blåste i den så kunde jag ta mig hem för att äta. En annan mamma blev också inspirerad av detta och skaffade en visselpipa. Som tur var så lät den annorlunda så vi visste vem som skulle komma hem.

Idag när man åker förbi så ser man inte så många barn.

Björn Nilsson

Märkt , , , , , , , , ,

Plats: Tegelbruksvägen Tid: Tidigt 1960-tal

26 tums TV. I början av 1960-talet så blev det vanligare med att man skaffade TV. Jag tror att vi var en av de sista i kvarteret som skaffade TV. Så jag fick gå till kompisarna för att titta. En granne hade en TV med låsbara dörrar och där fick vi alltid be om lov för att få titta.

När vi skulle skaffa TV hemma så lånade pappa hem två stycken, en 20 tum och en 26 tums TV. Gissa vad vi valde? Den större kostade då 1600 kronor vilket motsvarar 16 000 kr idag. Så idag kan jag förstå att det inte var ett lätt val för pappa.

Björn Nilsson

Märkt , ,

Plats: Lugnvik, vid värmeverket m fl platser Tid: 1960-talet och framåt

Italiensk bergsby. Jag är född vid Inlandsbanan, så jag minns hur rälsbussarna for förbi. Vi var tvungen att flytta därifrån när kommunen köpte in den tomten och skulle bygga ett fritidsområde. Det fritidsområdet blev aldrig av, det blev industriområde i stället, tyvärr. Det var ett fint ställe att bo på, det var lugnt och skönt. Därifrån flyttade vi ner till Apotekarvägen 28, Granlunds gamla hus. Där bodde vi till de drog E75 rakt genom den stora fina tomten. Jag har flyttat tre gånger, andra gången till Stenhuggargränd och jag minns mycket väl när det byggdes. Jag minns att jag läste i tidningen att det skulle likna en italiensk bergsby. Det tycker jag inte att det gör …

Eva-Britt Borg-Björnström

Märkt , , , , , , , , , , ,

Plats: Odensalaskolan Tid: 1960-talet

Två autografer i väskan. Jag och min kompis går, som vanligt, till skolan. Det är en kall vinterdag och vi har klätt oss varmt. Det doftar av försvarets hudsalva, som mamma smetade in mina kinder med innan jag gick. Vi går Krondikesvägen ner mot campingen, som vi genar igenom. Några andra kamrater har slutit upp och det viskas.

”Nu är zigenarna här”, de vågar inte prata högt för de är rädda för människorna som har annorlunda kläder och sägs vara tjuvar. Jag tror dem inte. Vi går förbi husvagnarna där gardinerna är fördragna, de sover nog fortfarande. Jag tycker synd om dem som måste bo i husvagnar när det är så kallt.

Jag får bråttom för idag är det min dag som skolpolis. Nu när jag går i sexan är jag patrulledare och ska bestämma över den femteklassare jag står tillsammans med. Vid skolan springer jag in och tar på mig mitt vita bälte som visar att jag är dagens skolpolis. Väl ute vid E75 väntar jag och min kompis på att barnen från nedre Odensala ska komma. Där som det nyss var rena landet med gamla gårdar, där har det nu byggts fina villor. Jag tycker att det blev fult med de nya husen, det är inte som på landet längre.

Barnen kommer och vi dirigerar dem över vägen. Idag är det inte så mycket trafik så det blir en lugn morgon. Det bästa med att vara skolpolis är att vi får varm choklad och en smörgås när vi är färdiga. Vi får komma sent till lektionen och det känns lite märkvärdigt.

Idag är det stökigt i klassen, en av killarna bråkar hela tiden. Han är ganska ny i klassen och bor i Valhall, det är det nya om- rådet som vi har hört så mycket om. Där bor bara busar och där får man inte vara. Den här killen är nog en typisk Valhallkille, jag är rädd för honom.

På rasten går vi upp i skogen och leker. Bortanför skogen har det byggts ett stort område som heter Odenskog. Där finns det höga lofthus och en klasskompis bor i ett av dem. Vi får aldrig hälsa på henne, jag tror att hon inte vill att vi ska se hur hon har det, jag vet inte varför. Men jag vet att hennes pappa brukar dricka sprit, det är kanske därför.

Vårt klassrum är kallt idag, skolhuset är så gammalt och det drar genom fönstren. Vi ska ha slöjd och då får vi gå till ett litet hus på gården, det är nytt och varmare. Jag tycker inte om slöjd så jag sitter och tänker på annat. Jag tänker på min klasskompis som bor på en bondgård en bit bort. Nu får de inte bo kvar för där ska det också byggas nya, fula hus. Var ska de ta vägen, de har ju massor med kor?! Man kan väl inte bara slänga ut folk och djur?

Under lunchen, som vi äter i en korridor längst upp i skolhuset, tisslades det om att Ola and the Janglers bor på Esso motorhotell. Vi får bråttom att äta upp maten. Vi springer till motellet och väntar. Grabbarna kommer ut och vi tjejer blir fnissiga och nervösa. Jag får både Ola och Clabbes autografer och känner mig lycklig. Att vi sen kommer för sent till lektionen och får skäll av vår stränga lärare, det gör inte så mycket. Vi har ju träffat våra idoler.

Skoldagen är slut och jag traskar hemåt. Idag går jag ensam hem. Jag ser att några klasskamrater har stannat till vid husvagnarna, där några kvinnor med färggranna kläder är ute. Jag hör hur kamraterna skrattar och säger dumma saker. Kvinnorna förstår inte orden men de hör skratten. Jag känner mig ledsen, varför får de inte vara som de är? Jag går förbi husvagnarna och klasskamraterna.

Jag går hem med två autografer i väskan, det blev en ganska bra dag ändå.

Eva Grelsson, Frösön

Märkt , , , , , , ,

Plats: Blå Center Tid: 3 oktober 1962

Blå Center. 3 oktober 1962 öppnade Blå Center strax nedanför där vi bodde. Det var kanske den modernaste livsmedelsbutiken i stan på den tiden. Mr. Aktuellt, Olle Björklund, var dragplåster vid invigningen. Han fick sparken från Sveriges television eftersom man inte fick jobba kommersiellt samtidigt som man jobbade åt statliga TV. Det var kaos vid invigningen.

Mina föräldrar handlade normalt på Konsum men eftersom detta var den butik som låg närmast så blev det en hel del handlat där. I början handlade vi mjölk i lösvikt där. Vi hade med oss flaskor som man fyllde i en automat. Det fanns speciella mjölkflaskor för detta, men ibland tog man med sig någon annan flaska. Då gällde det att kassörskan skulle uppskatta hur mycket mjölk som rymdes i kärlet. Lite senare så levererades mjölken i tetrapak, förpackningar som såg ut som pyramider och senare i fyrkantiga förpackningar som idag.

Björn Nilsson

Blå center, hösten 2018. Foto: Malin Palmqvist
Märkt , , , , , , , ,