Lucka 23 // Plats: Odensalaskolan Tid: 1960-talet

Två autografer i väskan. Jag och min kompis går, som vanligt, till skolan. Det är en kall vinterdag och vi har klätt oss varmt. Det doftar av försvarets hudsalva, som mamma smetade in mina kinder med innan jag gick. Vi går Krondikesvägen ner mot campingen, som vi genar igenom. Några andra kamrater har slutit upp och det viskas.

”Nu är zigenarna här”, de vågar inte prata högt för de är rädda för människorna som har annorlunda kläder och sägs vara tjuvar. Jag tror dem inte. Vi går förbi husvagnarna där gardinerna är fördragna, de sover nog fortfarande. Jag tycker synd om dem som måste bo i husvagnar när det är så kallt.

Jag får bråttom för idag är det min dag som skolpolis. Nu när jag går i sexan är jag patrulledare och ska bestämma över den femteklassare jag står tillsammans med. Vid skolan springer jag in och tar på mig mitt vita bälte som visar att jag är dagens skolpolis. Väl ute vid E75 väntar jag och min kompis på att barnen från nedre Odensala ska komma. Där som det nyss var rena landet med gamla gårdar, där har det nu byggts fina villor. Jag tycker att det blev fult med de nya husen, det är inte som på landet längre.

Barnen kommer och vi dirigerar dem över vägen. Idag är det inte så mycket trafik så det blir en lugn morgon. Det bästa med att vara skolpolis är att vi får varm choklad och en smörgås när vi är färdiga. Vi får komma sent till lektionen och det känns lite märkvärdigt.

Idag är det stökigt i klassen, en av killarna bråkar hela tiden. Han är ganska ny i klassen och bor i Valhall, det är det nya om- rådet som vi har hört så mycket om. Där bor bara busar och där får man inte vara. Den här killen är nog en typisk Valhallkille, jag är rädd för honom.

På rasten går vi upp i skogen och leker. Bortanför skogen har det byggts ett stort område som heter Odenskog. Där finns det höga lofthus och en klasskompis bor i ett av dem. Vi får aldrig hälsa på henne, jag tror att hon inte vill att vi ska se hur hon har det, jag vet inte varför. Men jag vet att hennes pappa brukar dricka sprit, det är kanske därför.

Vårt klassrum är kallt idag, skolhuset är så gammalt och det drar genom fönstren. Vi ska ha slöjd och då får vi gå till ett litet hus på gården, det är nytt och varmare. Jag tycker inte om slöjd så jag sitter och tänker på annat. Jag tänker på min klasskompis som bor på en bondgård en bit bort. Nu får de inte bo kvar för där ska det också byggas nya, fula hus. Var ska de ta vägen, de har ju massor med kor?! Man kan väl inte bara slänga ut folk och djur?

Under lunchen, som vi äter i en korridor längst upp i skolhuset, tisslades det om att Ola and the Janglers bor på Esso motorhotell. Vi får bråttom att äta upp maten. Vi springer till motellet och väntar. Grabbarna kommer ut och vi tjejer blir fnissiga och nervösa. Jag får både Ola och Clabbes autografer och känner mig lycklig. Att vi sen kommer för sent till lektionen och får skäll av vår stränga lärare, det gör inte så mycket. Vi har ju träffat våra idoler.

Skoldagen är slut och jag traskar hemåt. Idag går jag ensam hem. Jag ser att några klasskamrater har stannat till vid husvagnarna, där några kvinnor med färggranna kläder är ute. Jag hör hur kamraterna skrattar och säger dumma saker. Kvinnorna förstår inte orden men de hör skratten. Jag känner mig ledsen, varför får de inte vara som de är? Jag går förbi husvagnarna och klasskamraterna.

Jag går hem med två autografer i väskan, det blev en ganska bra dag ändå.

Eva Grelsson, Frösön

Annonser
Taggad , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.