Lucka 22 // Plats: Västra Odensala och Minnesgärde Tid: 1930- och 1940-tal

Farmor och Frostmofjället. Jag är född år 1930 och bodde under min barndom på Stadsgården i Odensala. När jag var 13 år flyttade vi till Myrstigen. Har många minnen från min barn- och ungdomstid, men vill här berätta lite om min farmor. Farmor bodde först i en liten stuga i Odensala. Stugan låg en bit ut på en åker och bredvid gick en kärrstig. Farmor födde 16 barn, varav 15 växte upp. En faster har berättat om hur trångbodda de var. De hade bara ett rum och kök. I rummet fanns en väldigt bred säng som tog upp den mesta av platsen. ”Där låg vi”, sade faster, ”bildligt talat som packade sillar”. Var natt sov sex personer skavfötters i sängen. I köket stod en hög byrå. På kvällen togs de nedersta lådorna ut, ställdes på golvet och i dem låg de allra minsta. Om det var två eller tre lådor kommer jag inte ihåg. Det låter som en skröna, men det faster sa det kunde man lita på.

Eftersom stugan skulle rivas flyttade farmor sedan till en före detta banvaktsstuga vid Minnesgärde, även den på ett rum och kök. Det var bara ett dike som skilde stugan från järnvägen. Det var roligt att komma till farmor. Hon hade en rysk docka som vi plockade isär hur många gånger som helst med stor förtjusning. Så tog hon fram knappburken. Det var ännu roligare. Vi fick nål och tråd och så letade vi olika eller lika knappar och trädde upp på tråden. Medan vi gjorde det kokade farmor kaffe. Det fick vi aldrig hemma. Men hon hade ritualer när hon kokade, vi satt och tittade om det aldrig skulle vara klart någon gång. Det skulle kokas i vissa minuter. Sen dras åt sidan och stå där en stund. Därefter en liten skvätt kallt vatten och så skulle det dra ytterligare. Men när det kom var det gott.

Hon stickade alltid. Till julklapp eller födelsedag fick vi alltid sockar eller vantar av henne. Vi blev glada över mjuka paket. Hon gick runt till olika bönder och hjälpte till med allehanda göromål. Gick alltid från bonde till bonde, ibland långt. Hade alltid minsta barnet i ett knyte på ryggen och medan hon gick så stickade hon. Farmor berättade för mig hur det hade varit en gång då hon skulle ha barn. Hon arbetade då med slåtter hos en bonde och började få värkar. Bonden sa: ”Gå hem, föd barnet, men tre timmar efter födelsen ska du vara tillbaka i arbetet igen”. Så var det att vara fattig arbetare till storbönder på den tiden, även om inte alla var likadana.

Min farmor var synsk. När farfar (som jag aldrig hann träffa) levde och arbetade i skogen, hörde farmor någon som stampade av sig snön på farstubron. Då satte hon på potatisen och när farfar kom var potatisen klar. Detta upprepades varje kväll un- der vintern. Farmor var även en klok gumma, som var kunnig i folklig medicin. En gång hade jag cyklat omkull och skadat knäna ordentligt. ”Jag går hem efter kådsalva”, sa farmor. Hon kom, smörjde på, plåster fanns inte då och farmor sa att det inte skulle bindas om. ”Det är läkt på ett par dagar”. Och det gjorde det.

En gång kom farmor och frågade om jag ville följa med henne till stan. Vi skulle gå på bio, skulle se filmen ”Barnen från Frostmofjället”. Vi gick till stan. Filmen var väldigt gripande. Jag skämdes, för farmor tog upp näsduken och torkade tårar och snöt sig högljutt. Jag satt och svalde och försökte blinka bort tårarna. Vad dum jag var. Hemåt gick vi och pratade om filmen och så skildes vi åt när vi kommit till farmor, som då bodde i Minnesgärde.

Margit Gidén

Troligen bodde Margit Gidéns farmor i den här banvaktsstugan >>

Annonser
Taggad , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.