Texas. När jag började jobba i stan 1941, då började jag på ett bageri på Brunflovägen. Jag hade jobbat ungefär en vecka. Det var inget halleluja när man började ett nytt jobb på den tiden utan man kom dit när de öppnade, oavsett var man kom från. Vi grabbar var springgrabbar eller springsjasar. Jag hade väl jobbat ungefär en vecka och det var lugnt i bageriet så alla var samlade i packboden. Då frågade en av expediterna, var jag bor?
”Ja, jag bor i Lugnvik.”
”Åh fy fan, är du från Texas”, sa han.
Jag blev så arg på honom, men jag behärskade mig så jag klippte inte till honom. Sen kom jag på att det där namnet, jag var stolt över det. Jag kallade mig för Texasbo.
När man åkte tåg så berättas det att när tåget lämnade Sem kom konduktören och ropade ut:
”Nästa Lugnvik, så håll i plånböcker och portmonnäer.”
Då kom man till Texas. När du lämnade Lugnvik kunde du vara utan både plånbok och portmonnä, påstods det. Det var kul det där.
Det var som man skulle jävlas med oss Lugnviksbor. Det var som att tömma vatten på gåsen det.
Yngve Karlsson
Den dolda staden Östersund 