Till Wisenska bokhandeln gick man för att köpa penninglotter. När jag var 12 år fick jag åka in till stan ensam för att köpa månadens lott. Det var stränga förmaningar att inte går någon annanstans än till Wisenska och sedan tillbaka till Västra station och vänta på rälsbussen. Till badhusparken fick jag inte gå för där fanns det “fula gubbar”. Vad det innebar förstod jag inte då.
Nu var det en turlott jag köpt som föräldrarna vann 1000 kronor på . En oerhörd summa på den tiden, för en fattig banvaktsfamilj. Jag skulle få önska mig nåt och önskade en stor sköldpaddsdocka. Dockan inköptes på Partilagret och kostade 58 kr. (Tyvärr kastade jag bort den 1988 men ångrade mig så hemskt så jag måste hitta en ny lika. Hittade en i Göteborg på 1990talet och fick då betala 600 kr) Partilagret var en affär som besöktes ofta för inköp av både kläder och presenter. En gång ville mamma köpa ett linne i charmöstyg (en sorts syntettyg ) till mig. Jag ville inte ha det och mamma blev sur, Jag hade blandat ihop orden charmös och religiös och trodde att det var ett “religiöst linne”.
Men det vågade jag inte säga.
Eva Sundin f Larsson
