Då vi bodde efter inlandsbanan i Åskott så var Västra station en viktig knutpunkt till och från “stan”. Här jobbade tant Frida som var en av Sveriges första kvinnliga platsvakter. Hon hade svart arbetsrock och basker.
Hon sålde biljetter och höll ordning, gick omkring och sopade skräp och muttrade. Jag jobbade som 15-åring (1958) ett tag som hembiträde på Röjarvägen och åkte då dagligen till o från stan. En dag satt en snygg brunögd kille i min ålder och väntade på rälsbussen när jag skulle åka hem för dagen. När vi klivit på bussen satte han sig bredvid mig och började prata. Han hade en släkting i Lit som han skulle hälsa på. Vi blev tvärförälskade och började sällskapa, det var min första kille och en förälskelse som startade på Västra staion. Nu blev det även kvällsresor in till Västra station för mig. Vi gick på bio och på travet!! Hans mamma jobbade på Tempo och jag tyckte det var lite jobbigt att gå in där. Kärlekssagan tog slut då killen fick röda hund samtidigt som jag upptäckte att han ljugit om sin ålder för mig. Han var bara 14 år… och det kunde jag inte smälta hur kär jag än var.
Eva Sundin F Larsson
